Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Fet, svag och förbannad

januari 6, 2011

Under julen så har jag gått upp ett par kilo fläsk och tappat nåt kilo tryck. Resultatet är allt annat än fagert. Nu är det dags för skärpning. Att kamma till sig och komma i form. Det är hög tid att göra stål av surdeg. Nu är det ord och inga visor. Nu är det dags att träna.

Det blir styrketräning, jogging, intervaller i backe samt långpromenader med kött och andra matartiklar som packning. Evenutellt lite touch-rugby också. Träningsformerna har rabblats upp i den ordning de kommer att prioriteras. Alltså mest styrketräning och minst touch-rugby. Det blir någon form av träning varje dag. Jag kommer inte att gå in i detaljer om träningen i detta skede men jag kommer att fånga nämnvärda träningsrelaterade händelser här på proteinsyntes. Min målsättning är att bli stark utan att bli fet, uthållig utan att bli tunn och därtill snabb och smidig. Att bli all-around-tränad helt enkelt. Naturligtvis vill jag även ha en snygg fysik men det är ett alldeles för diffust träningsmål att jobba efter så det hoppas jag kommer som en bieffekt av det övriga.

Jag har en ok grundfysik men inte så mycket mer. Jag är varken stark eller särskilt uthållig. Man skulle kunna tro att jag endast tränat bodypump. Jag har dock full insikt i hur man ska träna. Ofta, progressivt och aldrig till total utmattning. Jag har följt den sista principen men inte dem första två. Jag är lat och oduglig och behöver tagas i upptuktelse. Mitt kött behöver disciplineras och min själ behöver rening. Viljan är vek och köttet är svagt. Stryk och skäll. Det är bra för mig.

Det finns dock en fara med att träna mycket och det är att man kan drabbas av begåvningshandikapp. Dettta ser man tydligt hos många som tränar mycket och hårt utan ekonomisk vinning och utan ambition att tjäna pengar på det. Blicken är alldeles tom och talet är mekaniskt och insnöat – ja helt utan själ. Förvisso kanske den seriösa träningen är ett symptom på ett redan befintligt begåvningshandikapp och inte något som orsakar fördumning. Det förklarar ju varför jag inte tränar hårt. Eller vänta nu.

Resonemanget ovan illustrerar ganska tydligt vad det handlar om. Min hjärna är min kropps fiende. Den är så slug och listig att den tillskriver slöheten till sin egen förträfflighet.

Hur som helst så blir det Les Mills i Auckland Central som jag kommer att styrketräna på – ja jag har redan börjat. Det är ett mycket bra gym. En stadig ström av vackra kvinnor passerar in och ut ur klasserna som hålls invid gymmet, roidande byggare dyker ofta upp, det finns mycket fria vikter och till och med magnesium för allmänt bruk. Det råkar även vara ett populärt gaygym. Ovanför ingången till omklädningsrummet står det en varningsskylt som säger att det jävlar inte ska försegå något fuffens därinne.

Just nu sitter jag med brutal träningsverk i magen efter mitt senaste pass för 2 dagar sedan. Jag hann med lite knäböj, marklyft med raka ben, situps på lutande bänk med vikt samt vader. Jag körde situpsen med en 20kiloskaka hållen ovanför huvudet. Shortsen gled ned, röven åkte fram och månget glittrande öga riktades mot min blottade bakdel som gnuggade in sitt eget svett i bänken. Men jag lät inte det hindra mig utan det bjöd jag hjärtligt på i 3 set á 10 reps.

Det förhåller sig så att jag har en magnifik gluteus maximus. Den putar praktfullt och ståtligt. Det är nästan så att jag misstänker att jag är nära släkt med en neger – så fantastisk är den. Nedan ser ni en bild på härligheten, förvisso bara en blek avspegling av verkligheten, men icket desto mindre så bör det ge en fingervisning om min bästa kroppsdel:

Gluteus

Nästa gång kanske ni får se mer kött om ni har tur.

Next post »