Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Systematisk kannibalism eller fiske?

februari 23, 2010

Analyser av ca 30,000-40,000 år gamla benfynd från de tidiga moderna människorna i Europa visar att de befann sig i toppen på en näringskedja som var längre och mer varierad än den som Neanderthalarna befann sig i 1.

Läs hela studien här. En relaterad studie på benisotoper med gemensamma författare hittar du här 2.

Genom att mäta ration mellan stabila kol och kväveisotoper i kollagenet på benfynd så får man en ganska god fingervisning om vilken huvudsaklig källa proteinet i kosten kom ifrån. Värdet för kväveisotopen N15 är i regel 3-5 promille högre än i det dietära proteinet så ju högre värde på kväveisotopen, desto längre näringskedja. Värdet för kolisotopen C13 är ca 7 promille högre för landlevande organismer än marina som en direkt följd av koncentrationskillnaden mellan upplöst bikarbonat i havet och koldioxid i atmosfären. Sötvattenslevande djur har dock, väl att bemärka, normalt liknande C13-värden som landlevande djur med reservation för viss regional variation då upplöst kol i floder och sjöar kan härstamma från vitt skilda geologiska källor.

Det sista steget är att jämföra uppmätta isotopvärden med värden erhållna från andra organismer, vars diet man känner till, från samma plats och tidsepok (då klimatet har visat sig ha inverkan på isotoperna).

Att Neanderthalarna fick sitt huvudsakliga dietära protein från animaliska källor står utom alla tvivel. Isotoperna talar sitt tydliga språk. Stora landlevande växtätare tycks ha dominerat proteinintaget inåt landet medan mer marina djur nyttjades nära kusten såsom vid Gibralatar sund 3.

Flera av benfynden från de moderna människorna har dock signifikant högre N15 värden än Neanderthalare, varg och hynea från samma tidsepok och plats. En framlagd hypotes är att en stor del av det dietära proteinet kom från sötvattensfisk. Man skulle ju dock kunna spekulera i att de moderna människorna i Europa var kannibaler. De åt upp Neanderthalarna, och kanske också varandra. Det var i fall fall den tanken som slog mig när jag läste studien om isotopskillnaderna för något år sedan och det empiriska stödet lyser inte direkt med sin frånvaro.

I en studie publicerad i ”Journal of Anthropological Sciences” så diskuteras ett makabert fynd av ett Neanderthalkäkben mitt i lämningarna från några moderna människor 4. Köttet hade skrapats av benet och forskaren som ledde studien, Fernando Rozzi vid ”Paris’s Centre National de la Récherche Scientifique”, är själv övertygad om att Neanderthalaren hade blivit uppäten och att detta inte var någon engångsföreteelse.

Det finns även analyser av benfynd från en annan plats som tyder på att Neanderthalarna själva ägnade sig åt kannibalism men till synes så var det inte i tillräckligt stor utsträckning för att påverka deras isotopvärden 5. Läs studien av dessa benfynd här.

Referenser

1. Michael P. Richards and Erik Trinkausc. Isotopic evidence for the diets of European
Neanderthals and early modern humans. PNAS September 22, 2009; vol. 106 no. 38: 16034–16039.

2. Michael P. Richards, Paul B. Pettitt, Erik Trinkaus, Fred H. Smith, Maja Paunovic, and Ivor Karavanic. Neanderthal diet at Vindija and Neanderthal predation: The evidence from stable isotopes. PNAS June 20, 2000; vol. 97 no. 13: 7663–7666.

3. Stringer CB, Finlayson JC, Barton RNE, Fernández-Jalvo Y, Cáceres I, Sabin RC, Rhodes EJ, Currant AP, Rodríuez-Vidal J, Giles-Pacheco F, Riquelme-Cantal JA. 2008. Neanderthal exploitation of marine mammals in Gibraltar. Proc Nat Acad Sci USA 105:14319-14324.

4. Ramirez Rozzi FV, d’Errico F, Vanhaeren M, Grootes PM, Kerautret B, Dujardin V. 2009. Cutmarked human remains bearing Neandertal features and modern human remains associated with the Aurignacian at Les Rois. J Anthropol Sci 87:153-185.

5. Lalueza-Fox, Carles, et al. Genetic evidence for patrilocal mating behavior among Neandertal groups. Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) November 12, 2010.

Nötkött är inget nytt under solen

februari 22, 2010

Människan och dess förfäder har ätit nötkött i miljontals år att döma av arkeologiska fynd gjorda i Eritrea. Minst 2.5 miljoner år för att vara exakt. Upptäckten av den tidiga afrikanska tjurrasen från familjen Bos rapporterades i februariutgåvan av journalen Quaternary International. Huvudförfattaren av rapporten är paleontologen Bienvenido Martinez-Navarro (till vänster på bilden nedan) vid universitetet Rovira i Virgili i Tarragona, Spanien.

gammal-tjurskalle

Jag tror att kultur i allra högsta grad är ett uttryck för gener och att mycket av det människan sysselsätter och roar sig med idag är något den alltid har pysslat med: jakt, ätande av nötkött, nyttjande av berusningsmedel, byggande av hus, konst, snygga kläder, smycken och andra kroppsornament, dans, sång, musik, spel, sport, filosofi, och sagoberättande etc. Till och med tamboskap och kontrollerat odlande av växter går säkert mycket längre tillbaka i tiden än vad man känner till i dagsläget.

De bästa styckdelarna på nöt

januari 28, 2010

De möraste bitarna på djuret anses vara de bästa och finaste. Oxfile, entrecôte och ryggbiff är de bitar som folk gapar efter. Men det är en preferens som inte har att göra i det råa köttets värld.

De hårdare och segare bitarna gör sig betydligt bättre än de möra i rått skick. Det är de muskler som jobbar hårdast på djuret, alltså de som ingår i ländstycke (5 på bilden) och halsstycke (1 på bilden), som är intressantast för en slukare av rått kött. Dessa stycken har en syrligare och friskare smak och är mer packade med näring. De utmärks av kraftiga och tydliga muskelfibrer. Att de är svårtuggade kvittar för rått kött ska inte finfördelas i munnen. I munnen känner man smaken och täcker köttet med saliv. Magen sköter resten.

Min personliga favorit ingår i ländstycket och kallas rullen. Även känt som rumpstek. Enligt äventyraren Helge Ingstad så var högrev den mest uppskattade biten bland inlandseskimåerna i Alaska. Båda bitarna är utmärkta på bilden nedan.

styckdelar-not

Trots att vissa bitar är bättre än andra så är alla styckdelar på djuret fullt ätliga i rått skick. Möjligen att bringa är i segaste laget. Det kan också vara intressant att veta att köttet är som bäst vad avser mörhet och smak innan rigor mortis har inträffat; dvs inom 12 timmar efter slakt. Tyvärr är det svårt att få tag i så färskt kött om man inte jagar eller har egna djur.