Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Saker jag inte borde ha svalt: del 6

juni 28, 2011

Ni som oroat er för att jag inte skulle åsamka mig själv mer lidande kan pusta ut. Jag har gjort det igen. Allt jag behöver är tid och jag har haft gott om tid på mig.

Jag har inte haft någon opastöriserad mjölk den senaste veckan och när jag inte har mjölk så tar jag till ägg istället. Jag hackar upp ett äpple, tar 6 råa ägg samt lite kanel och mixar ihop alltsammans till en smaskig eggshake i min plastiga bullet-mixer.

Tidigare idag så stod jag precis som vanligt och tillredde min eggshake då mixern började göra underliga ljud. Den gick trögt och det sipprade vätska ur kulan. Nåja, det var inget som jag funderade vidare över utan jag stängde av mixern och började klunka i mig av det tjocka gula. Stora äppelbitar stötte emot min mun och bar vittnesmål om hur illa mixat allt var. Det smakade också lite konstigt. Jag vände ett falköga mot det fluidum som jag redan hällt i mig hälften av och noterade små svarta partiklar som flöt omkring. Kanske någon krydda som min kära flickvän ej behagat diska bort efter användning tänkte jag och fortsatte begärligt att dricka.

När botten på behållaren var nådd så tog jag mig en titt på knivarna och bottendelen därunder. Den var naggad och ojämn och det lossnade svart plast när jag förde fingrarna längs den. Jag insåg genast att det var denna plast jag tanklöst klunkat i mig. En vanlig tarm absorberar förmodligen inte små plastbitar men min tarm är i högsta grad ovanlig så jag valde att ta det säkra före det osäkra. Kort och gott: ner med fingrarna i halsen och upp med plastbitarna i en kaskad av svartprickig spya. Jag prickade skickligt toaletten med allt mitt maginnehåll. Processen upprepades några gånger tills jag var säker på att magen var tömd.

Detta är faktiskt första gången i mitt liv som jag stuckit fingrarna i halsen och det var inte ens särskilt obehagligt. Jag vill nästan ha det till att jag har talang för bulemi. Synd bara på slöseriet och att det inte ens smakade gott på vägen ned. Hade jag varit lite mer petig med matens smak, konsistens och framför allt dess bekanthet så hade nog inte olyckan hänt. Men då hade jag å andra sidan inte heller åstadkommit denna blogg så man får ta det onda med det goda.