För en man med mina böjelser och smaklökar så är det mest prisvärda köttet i Sverige koklamm – dvs feta och ganska sega lammbitar med ben i från bog, bringa, rygg, ben och hals. Jag gillar koklamm framför allt därför att fettet tenderar att vara ganska oljigt och mjukt istället för torrt och hårt.
Det hände sig en dag för några veckor sedan att jag hemma i Sverige hittade koklamm för 40 kronor kilot och i en grav överskattning av min kapacitet så köpte jag på mig 4 kilo. Otroligt mättande grejer, koklammet, måste jag säga. Jag tryckte 2 kilon de första 2 dagarna och insåg att jag inte skulle hinna trycka resten innan det blev skämt. Resten fick bli vad det var avsett för: lammsoppa.
Lammsoppa är faktiskt riktigt smaskigt, ja nästan lika gott som älgsoppa. Jag kokade ur lammbitarna i en stor kittel och lät dem ligga och sjuda över natten. På morgonen tog jag upp bitarna ur buljongen och skar bort köttet och fettet från benen. Sedan skalade jag och skar upp potatis, morötter och kålrötter för att sedan dränka dem i trollkittelns djup. Därtill åkte 2 gula lökar, några hackade vitlöksklyftor, lite svartpeppar och havssalt ner. Plask och plums lät det. Jag kokade upp buljongen igen och och lät rotfrukterna kokas mjuka. Därefter hällde jag ned det avskurna köttet och fettet i trollkitteln och vips så var lammsoppan klar. Det rörde sig säkert om en 7 liter mastig soppa totalt.
Jag slurpade i mig 2 liter direkt. Mycket gott. Framåt kvällen slevade jag i mig ytterligare 1 liter. Till soppan drack jag rå mjölk i vanlig ordning. Nästa morgon blev det 2 liter igen. Resten gav jag bort. En dag senare så började jag hosta lite lätt och efter ytterligare ett par dagar så hostade jag dag som natt. Men inget kom upp. Jag visste redan då att jag hade skådat för djupt i trollkitteln och sett syner som inte var för denna världen. Syner som innebar döden för vanliga dödliga. Jag hade i mitt rus inandats varelser från den andra sidan. Varelser som befäst sig i mina lungor. De skrek i djupet och klöste i min hals. Men upp kom dem inte.
Jag försökte tappert dricka min mjölk och djärvt äta mitt kött men aptiten var som bortblåst. Jag vakade om nätterna och fastade om dagarna. Jag läste fader vår och offrade lamm på stenbord. Jag drack av snöfall och åt av lervälling. Jag studerade häxkonster och utförde hedniska riter. Jag läste bibeln baklänges och svor så att det skakade ända uppe i den högsta himlen och ekade ända nere i det djupaste helvetet. Men hostan gav inte med sig.
Jag var nära att ge upp men så kom det sig att ett gammalt recept landade i min hand när jag i jakten på böcker om demonologi strosade genom ett uråldrig bibliotek och oundvikligen stötte in i flertalet hyllor med mina välutvecklade breda axlar. Receptet var skrivet på de lärdes språk och därför jag besparar er läsare omaket att försöka tyda det hela. Receptet löd ungefär så här:
När örterna är insamlade så skall kon utfodras med hälften hö och hälften örter i dagarna sju. På den tredje dagen så är mjölken från kon fylld av vederkvickande egenskaper. Denna mjölk skall lämnas att jäsa i fem dagar medan den färska mjölken skall drickas från dag fyra till dag sju och då med generösa mängder mörk honung tillsatt. Den jästa mjölken skall drickas som den är på den åttonde dagen.
Jag gjorde som receptet sa och på den nionde dagens morgon så var hostan borta. Lärdomen är att inte titta för djupt i trollkitteln och att i händelse av farsot ha tillgång till potenta örter och mjölkdjur. Redan medicinens fader, Hippocrates, kurerade patienter med denna metod. Det är viktig kunskap. Kunskap som inte får glömmas bort. Tiden går men metodens potens består.
de enskilda blogginläggen eller gilla på Facebook.
Hej på dig!
Tack för receptet på hostmedicin.
Jag lever på mjölk, opastöriserad, direkt från en ekologisk mjölkgård. Tyvärr hopblandad mjölk från kyltanken. En vacker dag har jag en egen kossa eller två hoppas jag.
Har du testat att bara inmundiga mjölk nån längre tid? Jag håller på att undersöka det, sedan den 19 november. Jag drar dagligen även i mig en tesked camu camu för c-vitamin, samt D3, d-vitamin från fårullsfett, 2000IE. Jag snittar på 5 liter mjölk om dan, ca 3000 cals.
Hälsningar från -10.2 grader kalla Stockholm
Mellis
Jag har aldrig testat enbart mjölk någon längre tid men jag ligger väl kring 1-4 liter om dagen – utöver köttet – beroende på tillgång och aptit. Nackdelen med att dricka mycket mjölk – som jag upplever det – är att man kan bli hård i magen.
Så vitt jag vet så är opastöriserad mjölk en hyffsat komplett mat. Den förhindrar skörbjugg så jag tror inte supplementering av c-vitamin är nödvändigt. Vitamin D och epa/dha är en annan femma. Innehållet av mikronutrienter och essentiella fettsyror är förvisso ganska beroende av rasen på kossorna, hur mycket de rört på sig, hur mycket tid de spenderat utomhus och vad de ätit men jag kan inte påstå att jag är någon expert på det ämnet.
I Nya Zealand dricker jag mjölk från betande Jersey-kor och denna mjölk har något högre fett och protein-innehåll än mjölk från exempelvis Holsteins och rödbrokig svensk ko. Mjölken från Jersey-kor har kring 14.6% fast massa att jämföra med 12.4% fast massa hos mjölken från Holstein-kor. Fettet ligger kring 5% och proteinet kring 3.7%.
Lycka till med dina framtida mjölkkor!
Hej!
Jersey-kor skulle jag gärna ha. Tydligen lär åsnemjölk vara bättre än komjölk för människor, den är ganska lik människomjölk. Kanske det blir åsna nån gång. De får man mjölka oftare, var tredje timma ca.
Hård i magen blir man om man inte dricker tillräckligt med mjölk, lös blir man om man dricker för mycket mjölk, enligt vad jag har läst om mjölkkuren. Jag har varken upplevt det ena eller det andra så 5 l verkar vara rätt för mig.
Åsnesida: http://www.asineriedupaysdescollines.be/EN/Donkey-milk-products/1
Mjölkkurssida: http://www.realmilk.com/milkcure.html
Lycka till själv med landköp och uppbyggandet av en egen gård.
Mellis, om du läser detta får du gärna förklara det där med fårullsfett. Hur tas det till vara? Äter man med andra ord fårets talg? Har inte läst om åsnemjölk än, men getmjölk ska tydligen vara mycket mer lättsmält än komjölk.
Arvid, när var detta? Jag är förvånad att du lyckades komma över alla örterna, om detta nu var under vintertid, om dom nu var färska vill säga . Jag gillar idéen att utfodra kon speciellt för att påverka mjölkens, och konsumptionen av dennas, effekt på kroppen. Vad är ursprunget till receptet?
Hade du alltså tillgång till en ko att utfodra för ditt eget ändamål? Omständigheterna gör att jag upplever historien som fiktion, om du nu inte hade tillgång till torkade örter och bodde på en gård.
Episoden med örterna är fiktiv men metoden som sådan är inget nytt under solen. Hur som helst jag kommer definitivt att prova på detta när jag fixat egna mjölkdjur i en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid.