Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt
Category: Maten

Den sista måltiden

augusti 24, 2010

Tiden har snart kommit för att ge mig av. En uppstigning till himlen och flera dagars svält väntar mig. Imorgon bär det av tillbaka till Sverige för en tillfällig visit tillsammans med min okrönta drottning. Förhoppningsvis återvänder jag innan året är över till sydliga breddgrader och mjölkens och honungens förlovade land: Nya Zealand. Min sista måltid blir en rejäl brakmåltid bestående av 5 kilo kött och den kommer antagligen att spänna över ett helt dygn. Ett riktigt skrovmål för en man med framförhållning. Jag tänker inte röra flygplansmaten den här gången. Aldrig i livet. Hellre svälter jag. Nattvarden innan avstampet är dock, köttet till trots, en ganska enslig och dyster historia.

Bordet det dignar av nyslaktat kött,
Blodet i koppen det lyser så rött,
Hjärnorna tindrar i smältande frost,
Välsignad vare denna okokta kost,
Men bänkarna står tomma, rummet är tyst,
Min kind stänks av tårar, den blir aldrig kysst,
Jag har ingen Judas att sälja mitt skinn,
Inga har samlats kring nattvarden min,
En mäster utan lärljungar vid sitt bord,
Är som en mördare utan sina mord,
Jag lyfter på koppen och utbringar skål,
Sedan hugger jag in på mitt aftonmål.

Blåare ögon av opastöriserad mjölk

augusti 13, 2010

För flera år sedan noterade jag att mina ögon blev blåare när jag drack stora mängder opastöriserad mjölk jämfört med när jag inte drack det. Nu har även min flickvän noterat att mina ögon ändrar färg. De föregående 2 veckorna var helt mjölkfria och mina näthinnor uppvisade under denna tid sin normala gråa färg. I söndags så köpte jag på mig 14 liter mjölk och har nu druckit upp 10 av dessa liter. Resultatet är märkbart blåare ögon. Mycket märkligt. Jag måste gräva djupare i detta. Jag återkommer senare om detta med bilder som visar förändringen över tiden.

Shaun Ellis försöker leva som en varg men kan inte släppa matlagningen

augusti 3, 2010

Det var ett bra tag sedan jag såg dokumentärfilmen ”A Man Among Wolves” i vilken vargexperten Shaun Ellis uppfostrar några föräldralösa vargar genom att agera som flockens ledare och därigenom förbereda dem för ett liv i det vilda. Jag satt för bara några minuter sedan och tuggade på lite rå lever då jag kom att tänka på denna Shaun Ellis. Hans projekt är intressant och det kräver definitivt sin man. Dock faller det på en mycket viktig punkt.

Det förhåller sig som så att levern på ett bytesdjur alltid tillfaller flockens ledare vilken i detta sammanhang är Shaun Ellis. Han måste alltså tugga i sig levern medan de andra vargarna ser på. Olyckligtvis så lever han i villfarelsen att levern måste tillagas för att hans mänskliga matspjälkningsapparat skall kunna spjälka den med äran i behåll. Tokfan tar alltså ut levern ur kadavret, tillagar den och stoppar tillbaka den innan han presenterar kadavret för vargarna. Det är ren och skär galenskap. Jag fattar inte hur han kan leva med vargarna utan att prova på att äta levern rå. Provar man inte så får man inget veta och den käre Shaun Ellis lever i okunskap.