Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt
Category: Maten

Halleluja

juni 5, 2010

Vinden har äntligen vänt. Efter en lång tid av svåra prövningar så strålar solen åter över mig och lyser upp min väg. Min gamla käpp och stav har jag lämnat vid vägens kant. Jag behöver inte längre deras stöd. Jag är vederkvickt och återställd till både kropp och själ. Mina steg är lätta, kvicka och bestämda. Fortplantningsorganet är återuppståndet från de döda och har återinträtt i livet som min ledsagare och kompass.

Ni kanske undrar vad det är som har hänt. Har jag fått tag i piller och ampuller med viagra, cialis, tribulus, horny goat weed, testosteron och tillväxthormon? Nej, mina vänner, det har jag inte. Jag har fått tag i något mycket bättre: lammhjärna och färsk lammlever. Jag förstår att det här låter helt otroligt och galet, givet omständigheterna, men det är faktiskt sant. Det finns en gud och även om han utsätter mig för många prövningar så smörjer han också mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

Så här gick det till: jag hade tagit mig ut till New Lynn för att hitta en vacker klippa där jag kunde lägga mig och dö. Jag resonerade, och resonerar fortfarande, som så att det här med att lämna jordelivet under en klar himmel och låta kroppen förtäras av fåglar, kryp och andra djur måste vara det mest miljövänliga och episka sättet att dö på. Innan jag nått klipporna så unnade jag mig dock ett litet besök hos slaktaren i Lynnmall. Där fanns ingen färsk lever eller hjärna men väl några stora köttben. Jag frågade slaktaren, en asiat, när de var packeterade. För 4 dagar sedan påstod han. Sedan tittade han på mig med falsk blick och frågade med försåt i rösten:

”Is it for u or for dog? For u is ok. For dog no. 4 days for u fine. 4 days for dog no way.”

Jag svarade vresigt:

”It’s for me and you are this close to getting the cannon bone up your ass!”

”For u its for free.”

”I don’t want your bones. Bye.”

Ilskan gav mig krafter och jag vandrade vidare till Aussie Butcher som låg på vägen mot klipporna. Redan när jag såg dörren till butiken så kände jag att något stort skulle ske. När jag öppnade den så var det var som att träda in i edens lustgård. Färskt lammkött överallt. Lever till och med. Och i frysen: lammhjärna! Jag plockade på mig så mycket jag kunde bära, betalade för mig och helgade butiken med mitt droppande svett på vägen ut. Återinträdd i livet. Halleluja!

Det enda smolket i glädjebägaren var att lammhjärnorna var frusna men det kan jag ta. I alla fall för stunden.

På bilden skymtar hjärnorna, levern, ett fårben, en hink med mjölk, en burk med lätt grädde (20-25% fett) och en burk med tung grädde (50-60% fett).

Se grädden där på skeden, så härlig och rik,
Bredvid hjärnorna som bildar en sällsam mosaik,
EPA, DHA och Acetyl-L-carnitin,
Kom igen nu allesammans och stäm upp i melodin!

Förtryck, utsugning och orättvisor

maj 24, 2010

Det har varit tyst här ett tag. Alltför tyst. Anledningen är att jag drabbats av depression och svåra rubbningar av de kroppsliga vätskorna. Jag är mycket svårt sjuk och håller antagligen på att dö. Vad är det då som har hänt kanske ni undrar? Jo det ska jag tala om:

Jag har inte fått äta hjärna på över 2 månader. Jag har vandrat, jag har letat och jag har sökt. Jag har ropat, jag har kallat och jag har bett. Men till ingen nytta. Det finns ingen hjärna att få tag i. I alla fall inte den lagliga vägen. Jag är dock så pass desperat nu att jag inte drar mig för att hoppa in i närmsta fårhage, strypa några får, slå hål på några fårskallar och glufsa i mig innanmätet. Det kan ske när som helst. Det ska alla ha jävligt klart för sig. Jag har redan förberett mitt försvarstal inför den kommande rättegången:

Ärade domare, åklagare och församling och helige fader i himlen, jag erkänner att jag har begått fårdråp. Ni kanske undrar varför? Svaret är att jag var hungrig. Jag är fortfarande hungrig. Sätter ni mig i fängelse så kommer jag att svälta ihjäl. Jag är sjuk och jag har behov som ni varken har begrepp eller förmåga att tillfredställa. Släpp mig fri och låt mig äta det jag vill och lite till. Jag kan betala för mig om ni bara låter mig.

Det är rent ut sagt för jävligt och jag ska citera slaktaren för att belysa hur illa det är ställt:

”We have tried to get brains but we can’t get any. They are all exported overseas to Europe and US. We only get the leftovers here in NZ.”

Det är sånt här som gör mig rasande!

Jag svälter och lider medan fetlagda svin i Europa och USA smörjer kråset. Och alla kiwis är så klart helt ovetande. De har ingen aning om vad som pågår. Deras främsta nationalskatter, fårhjärnorna, smugglas ut ur landet och säljs på svarta marknader i andra änden av jordklotet. Det är en konspiration: The brain drain conspiracy. Lokalbefolkningen svälts på viktiga näringsämnen vilket gör dem lika lättledda och korkade som får medan näringsämnena i fråga landar på fina tallrikar i Europa och USA. Det är listiga herrar som drar i trådarna här. De vet vad som är viktigt i livet och är nu efter många års hårt arbete i full kontroll. Men det är en sak de inte räknat med. Mig. En utsökt intelligent främling med både kunskapen och driften att väcka upp folket från deras dvala och lära dem att kräva sina mänskliga rättigheter. Det borde vara en grundlag att varje man, kvinna och barn skall få äta fårhjärna minst en gång i veckan och när jag blir president så skall det bli lagstadgat. Jävlar i min talja. Sanna mina ord.

Det är inte heller nog med att jag vägras fårhjärna. Ej heller får jag tag i färsk lever. Den lilla lever som finns är frusen och fruset kött smakar inte alls särskilt gott. Häromdagen köpte jag frusen nötlever och frusna nötnjurar. Såväl lever som njurar var helt oätliga som de var. Smaken var fadd och äcklig. Jag var tvungen att slita fram stekpannan och fräsa på dem.

Det är något som har slagit slint i världen när man måste förstöra maten för att göra den smaklig. Och hur smakar nötnjure då? Det kan jag inte svara på för jag har ännu inte ätit färsk njure. Hur en upptinad, kryddad och uppstekt köttbit smakar är inte representativt för hur den smakar färsk, rå och oprocessad. Fortsätter det så här så kommer jag till slut att glömma bort hur fårhjärna smakar och den dagen är dagen då livet tappar all lyster och glans.

Folk man helst vill undvika

maj 13, 2010

Det finns folk här i världen som man helst inte vill ha något att göra med, ja helst vill man slippa se dem helt. Häromdagen stötte jag på en sådan typ när jag handlade mat. Jag stod i kön till kassan och såg hur personen bakom mig lastade upp paket efter paket med kött på rullbandet. Bara kött. Kilovis med kött. Och några stora paket mörk choklad. Jag frågade om han körde LCHF och det gjorde han. Han mumlade även nåt om ”warrior diet”. Han såg dock inte ut som nån krigare. Snarare som en dåre från den slutna avdelningen på ett mentalsjukhus. Jag frågade om han åt köttet rått. Nej det gjorde han inte. Men han hade tydligen ätit kohjärna när han var i Thailand. Söt och fin var den påstod han. Fy vad äckligt. Hans kostvanor må ju vara, det är inte dem det faller på, det är sättet som sådant. Hållningen, klädseln, snacket och presentationen. Bara för att man håller sig med en extrem diet så behöver man inte bete sig som en eremit. Jag ser ingen mening med att bry sig i vad man äter ifall man inte sköter träning och det sociala. Helheten är det viktiga.

Dock kan man ju inflika att vuxna människor överlag inte kan umgås på annat sätt än att äta eller supa tillsammans. Anledningen till detta är naturligtvis bara fantasilöshet. Deras hjärnor har cementerats. Det gäller att sovra fram bekanta som har sina kognitiva funktioner i behåll. Då har kosthållningen plötsligt ingen inverkan på ens sociala liv.

Slutligen infinner sig frågan vad jag själv handlade för mat. Och det ska jag berätta:

Vanlig mat. Mat som vanliga människor äter. Normal mat. Inget äckligt eller konstigt.