Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Kött från Nya Zealands slätter

april 1, 2010

Jag har tröttnat på köttet i Spanien och begett mig till Nya Zealand för variation och förhoppningsvis förbättring.

Flygresan var ett veritabelt helvete. Givetvis kunde jag inte motstå maten som serverades stup i kvarten på planen. Särskilt ett mål med ris och löjligt lite kyckling satte sig som en jäsande deg i magen. Under den sista etappen mellan Hong Kong och Auckland så fick jag bosätta mig på skithuset. Faktum är att jag dessförinnan aldrig besökt en flygplanstoalett, mina många resor till trots. Första gången jag beträdde det lilla skitrummet så var jag inte på det klara med om det snålt dimensionerade hålet skulle kunna hantera det som ville ut ur min kropp då det inte ens såg ut att kunna hantera vanlig skit. Jag låste helt sonika upp skithusdörren jag nyss låst bakom mig, dubbelvikt av svåra kramper, och letade därefter reda på en flygvärd med förnämt utseende och frågade:

”Excuse me Sir, but do you happen to know if it is possible to take a shit on these toilets or if they only are intended for urinating?”. Han tittade ansträngt på mig och svarade: ”Yes, certainly, Sir.” Hans ord ingjöt ett stort lugn i mig vilket var ytterst olämpligt med tanke på omständigheterna. Med raska steg bar det tillbaka in bakom lyckta dörrar där jag smyckade altaret med papper, satte mig i position och mumlade min bön: ”Ske din vilja såsom i himmelen, så ock på jorden…. och förlåt oss våra synder”. Olyckligtvis så gav syndernas förlåtetelse mig bara en timmas förlösning från jordelivets, eller möjligen helvetets, kval. Sedan tillbaka till lidandet och domedagsbasunernas dån.

När flygresan var över så var jag likblek, skakande och svag. Men prövningarna var långt ifrån över. För att ta sig in i Nya Zealand måste man nämligen ta sig förbi bioskanningen, och med tanke på att jag härbärgerade liv från en annan planet i min mage och tarm så såg utsikterna allt annat än lysande ut. Jag insåg att det inte skulle räcka med böner och ånger. Här krävdes det att jag slöt ett otal pakter med mörka krafter. Jag besökte en toalett och utförde där en fruktansvärd ceremoni genom vilken jag sålde min själ, mitt kött, mitt blod, min mage och min tarm till mörkrets furstar. Sedan gick jag med brinnande brunöga förbi bioskanningen utan att titta tillbaka och utan att bli återkallad. Jag hade nått min destination men till vilket pris?

Nya Zealand har iaf mycket bra och billigt kött om man nöjer sig med traditionella styckdelar. Mer obskyra bitar är desto mer besvärliga att finna och dyra att köpa. Men den som söker skall finna och frusen fårhjärna finns minsann att få tag i hos Aussie Butcher i New Market. Dessförinnan hade en ung assistent hos Aussie Butcher i New Lynn tutat i mig att sweetbreads var hjärna, men senare, efter att jag ätit skiten, så fick jag lära mig att sweetbreads är lymfkörtlarna och bukspottskörtlarna. Det var inte lika gott som hjärna men nu har jag iaf ätit båda delarna.

lammhjarna

Hel nötrumpa för bara NZ$10 per kilo (ca 50 sek) säger man inte nej till:

rumpstek

Det är inte cola i glaset utan köttsaft, syrlig och härlig. Den bästa dryck som finns.

Avslutningsvis så har jag glädjen att meddela att en ytligt bekant kiwi har lovat att arrangera nyslaktat nötkreatur och dess nyutgjutna blod åt mig. Om detta sker så kommer det att filmas och göras tillgängligt här. Den som väntar på något gott…