Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Den ständiga jakten på märgben och organ

juli 7, 2011

Vart jag spenderar mina pengar styrs i stort sätt helt av utbudet av märgben, organ och andra billigare styckdelar. Det finns inte mycket filé, entrecóte och ryggbiff på min meny. De fula bitarna, det är dem jag vill åt. Mer kalorier och mikronutrienter för pengarna helt enkelt.

Jag har länge varit en trogen kund hos Aussie Butcher i New Market men de har nästan aldrig märgben och för någon månad sedan så var måttet rågat. Jag besöker inte slaktaren för nöjes skull. Jag är där för att köpa käk. Ingen käk, inget köp. Det var en lång och utdragen romans men nu är den över. Jag har träffat någon annan.

Den nya destinationen för mina vallfärder heter New World. En stor och välsorterad livsmedelsbutik i centala stan. Det är dock inte i charken eller köttdisken jag fyndar, ack nej, det är i hundmatsavdelningen som jag går lös. Märgben, lammlever, tjurhjärtan, lammhjärtan och njurar från såväl lamm som nöt. Det är så fint att man blir tårögd. Och skulle märgbenen lysa med sin frånvaro så går jag bara och snackar med killen som sköter sågen i slakteriet bakom charkdisken. De finns nästan alltid i lager. Färska och goda. Jag väljer naturligtvis smalbenen, ty märgen där är oljigare och godare. Torr, hård märg får de gärna behålla eller slänga åt hundarna.

Jag misstänker att det är mången Buster, Ratata och Millou som saknar de fröjdefulla dagar då jag fortfarande styrde kosan mot Aussie Butcher. Nu är den tiden förbi. Nu är det konkurrens om resurserna. Och jag går segrande ur striden ty mot mig har deras hussar och mattar ingen chans. Jag plockar disken ren och slickar blodet från hyllan. Dag in och dag ut. Det blir inget kvar. Allt åt mig och fan åt er!

märgben

Notera den storstilta texten ”NOT FIT FOR HUMAN CONSUMPTION”. Det är så rörande att någon är mån om min hälsa. Synd bara att varningen är ren och skär vidskeplighet. Men jag tackar och bockar. Det räcker gott och väl att konkurrera med hundarna. Vilken fasa om fler människor skulle börja äta märg. Det skulle bli rena rama dragkampen om märgbenen i matbutiken. Och jag som lider av handsvett när jag är nervös skulle nog få gå hem hungrig och besegrad. Gärna av nån bitter gammal kärring med järngrepp och ett blängande ondskefullt öga. Eller alternativt av en liten ilsken snorunge. Ve och fasa.