Vart jag spenderar mina pengar styrs i stort sätt helt av utbudet av märgben, organ och andra billigare styckdelar. Det finns inte mycket filé, entrecóte och ryggbiff på min meny. De fula bitarna, det är dem jag vill åt. Mer kalorier och mikronutrienter för pengarna helt enkelt.
Jag har länge varit en trogen kund hos Aussie Butcher i New Market men de har nästan aldrig märgben och för någon månad sedan så var måttet rågat. Jag besöker inte slaktaren för nöjes skull. Jag är där för att köpa käk. Ingen käk, inget köp. Det var en lång och utdragen romans men nu är den över. Jag har träffat någon annan.
Den nya destinationen för mina vallfärder heter New World. En stor och välsorterad livsmedelsbutik i centala stan. Det är dock inte i charken eller köttdisken jag fyndar, ack nej, det är i hundmatsavdelningen som jag går lös. Märgben, lammlever, tjurhjärtan, lammhjärtan och njurar från såväl lamm som nöt. Det är så fint att man blir tårögd. Och skulle märgbenen lysa med sin frånvaro så går jag bara och snackar med killen som sköter sågen i slakteriet bakom charkdisken. De finns nästan alltid i lager. Färska och goda. Jag väljer naturligtvis smalbenen, ty märgen där är oljigare och godare. Torr, hård märg får de gärna behålla eller slänga åt hundarna.
Jag misstänker att det är mången Buster, Ratata och Millou som saknar de fröjdefulla dagar då jag fortfarande styrde kosan mot Aussie Butcher. Nu är den tiden förbi. Nu är det konkurrens om resurserna. Och jag går segrande ur striden ty mot mig har deras hussar och mattar ingen chans. Jag plockar disken ren och slickar blodet från hyllan. Dag in och dag ut. Det blir inget kvar. Allt åt mig och fan åt er!
Notera den storstilta texten ”NOT FIT FOR HUMAN CONSUMPTION”. Det är så rörande att någon är mån om min hälsa. Synd bara att varningen är ren och skär vidskeplighet. Men jag tackar och bockar. Det räcker gott och väl att konkurrera med hundarna. Vilken fasa om fler människor skulle börja äta märg. Det skulle bli rena rama dragkampen om märgbenen i matbutiken. Och jag som lider av handsvett när jag är nervös skulle nog få gå hem hungrig och besegrad. Gärna av nån bitter gammal kärring med järngrepp och ett blängande ondskefullt öga. Eller alternativt av en liten ilsken snorunge. Ve och fasa.
de enskilda blogginläggen eller gilla på Facebook.
Erik
/ 23 juli 2011I natt drömde jag att jag skulle besöka din blogg, Arvid. Som vanligt skrev jag ett ”p” i adressfältet och förväntade mig att proteinsyntes.se skulle dyka upp överst i förslagslistan. Men där syntes ingen proteinsyntes, endast en rad av för mig okända sidor. När jag tittade i adressfältet igen stod där inte längre ”p”, utan ”rote”, och en ny lista med okända sidor dök upp.
Jag försökte sudda, men istället fylldes fältet på med helt slumpmässiga bokstäver i en rasande fart, och mina fingrar blev tunga som bly. Med en enorm kraftansträngning lyckades jag släppa backstegsknappen och under vad som kändes som en evighet trycka ner knapparna ”p”, ”r”, ”o”, men skärmen fortsatte att fyllas med allt annat än vad jag försökte skriva och till slut satt jag utmattad på min stol med hela skärmen full av nonsens.
Fick f.ö. ett kilo lammtestiklar av slaktaren igår. Hur äter man dem?
En av mina nya favoritstyckdetaljer är en bit som hamnar fram på ryggbiten när lammet styckas, men som jag tror egentligen tillhör bringan. Den sitter längst fram på bröstkorgen och består nästan bara av fett och ben. I den hittade jag en liten bit som var gråaktig, krispig och smakade lite sött. Kan det ha varit mjölkkörteln? Ska den ätas? den smakade inte helt oangenämt.
Gött att du skriver igen och att det verkar gå bra för dig, jag börjar själv få kläm på den här dieten och det är en jäkligt rolig resa.
/Erik
Arvid Eriksson
/ 24 juli 2011Har själv aldrig ätit testiklar men det är nog bara att tugga i sig som dem är. Bit i kulorna helt enkelt. Borde ju vara bra grejer om man vill få mer krut i sitt eget paket.
Vad gäller den gråaktiga biten så låter det bekant. Har stött på dem även i griskött. Jag upplevde iaf avsmak när jag tog dem i min mun (av misstag). Jag trodde det var cancer eller något annat äckligt. Inte så säker på att det är frågan om någon mjölkkörtel.
Lammbitar med mjukt oljigt fett tillhör även mina favoriter. Förmodligen hemmahörande vid bog, bringa och ben.
Vi får kämpa vidare. Jag återkommer med lite fler tips kring kosten framöver.
Erik
/ 28 juli 2011Jag hittar ofta dessa klumpar i mina lamm. Jag brukar köpa hela ryggen inkl. den fetaste delen av bringan, så ingenting putsas bort där. Kan inte tänka mig att det kan vara cancer, det låter osannolikt att så många frigående gräsbetande lamm skulle ha utvecklat cancer under sitt enda levnadsår.
Jag ska fråga slaktaren om han vet.
Erik
/ 28 juli 2011Slaktaren låter hälsa att det är en körtel, men inte en mjölkkörtel, då den sitter i halsen. En spottkörtel kanske? Jag tror inte att jag kommer att äta den i fortsättningen i alla fall.
Han lovade mig i ett helt inälvspaket nästa gång, med njurar, lever och lungor med tillhörande fett. Har du provat det någon gång? även nöttalg kan komma att hamna på menyn inom kort.
Det är faktiskt som en helt ny värld detta, varje måltid är ett äventyr!
Arvid Eriksson
/ 02 augusti 2011Jag har testat njurtalg från nöt men aldrig lungor. När jag bodde i Sverige (i Umeå) så var det väldigt besvärligt att få tag i exotiska styckdelar. Skulle jag beställa njurtalg så var jag tvungen att beställa minst 5kg åt gången osv. Det låter iaf som att du har fått tag i en väldigt bra slaktare vars nu än i Sverige du håller hus. Har du fått tag i fårskalle än? Annars rekommenderar jag nöttunga. Bakdelen av tungan är väldigt fet och god. Påminner om prickigkorv litegrann.
Erik
/ 02 augusti 2011Jag bor mitt i Göteborg. Slaktaren håller till i en förort, och slaktar inte själv, men får in hela lamm från gårdar i Bohuslän och Dalsland, s.k. Kaprifolkött. Så närproducerat man kan önska när man bor i en storstad således, och gott är det också. Han lägger alltid undan de fetaste lammen till mig. Jag var nära att ge upp hela projektet innan han öppnade butiken, då fanns det bara vakuumpackat scankött att tillgå, och det var rena lotteriet om det skulle vara segt och härsket eller någorlunda ätbart.
Så jag får väl anse mig vara lyckligt lottad ändå. Jag önskar bara att jag kunde få tag på rå mjölk någonstans, för mjölk saknar jag mycket. Snittade säkert två liter om dagen innan.
Fårskalle får jag så snart jag har samlat mod till det. Helt lamminnanmäte är beställt till nästa torsdag, så torsdagen efter det kanske.
Malin
/ 18 september 2011Hej Arvid! Intressant ämne du för upp här på bloggen! Bor du i NZ? Ifall du gör det, hur får du tag i den opastöriserade mjölken? Direkt från mjölkbonden?
Jag håller med om att NZ, och New World i synnerhet, har drösvis av roliga och udda (sett från svenskt perpektiv) styckdelar – suveränt!
/Malin, Palmerston North
Anders Folkesson
/ 03 oktober 2011Tjo!
Nu är jag inte så hardcore att jag äter rått kött (eller andra delar) men jag uppskattar och inser överlägsenheten i fint kött
Har precis börjat läsa i blogen och tycker att det är ett rätt intressant förhållningssätt till mat.
Erik: får man fråga var du slaktaren håller till? Bor själv i göteborg och letar efter bra råvaror. Och jag är också på jakt efter råmjölk. Hojta om du hittar så gör jag detsamma.
Förresten, vad är steget precis mellan rått och tillagat? Är det ”rare” eller kanske sånt där när man bara dropppar citron på köttet? Tips på att stegvis börja äta mindre tillagat kött?
Arvid Eriksson
/ 24 november 2011Ber om ursäkt för sent svar. Din kommentar hamnade i skräppost av någon anledning. Du kan hitta en lokal källa för opastöriserad mjölk här:
http://www.realmilk.com/where-other.html#nz