Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Fosterlandets huvudstad

september 13, 2010

Det har varit mycket på slutet. Så pass mycket att bloggen blivit lidande. Men nu när allt kjoltyg är ute ur bilden, i alla fall för stunden, så finns det åter tid för skrivande och begrundan. Jag inleder med att sammanfatta min korta visit i Stockholm.

Den första dagen, fredag den 27 augusti, så small det direkt: det svenska smörgåsbordet på Café Opera skövlades och plundrades. Otagliga sorters sill, gräddfil, lax i flera utföranden, köttbullar, prinskorv, potatis, kallskuret, ostar, fruktsallad, grädde, tårta med mera. Ned i magen med väldig fart. Sedan ut ur kroppen med väldig fart. Jag lär mig aldrig. Jag åt mig stinn, stel och magsjuk. Jag var dock i gott sällskap. Några fetlagda gäster hade så bråttom att de inte kunde vänta på att bordet skulle dukas färdigt. För ett ögonblick fruktade jag att ingen mat skulle bli över så jag sällade mig skyndsamt till den svältande skaran för att gaffelfäktas om matspillrorna. Det enda jag inte rörde var hårdbrödet som är det allra sämsta med svensk matkultur.

Notera händerna som ansätter smörgåsbordet från alla håll och kanter. Det var krig redan från starten.

Vägen tillbaka till Kungsholmen, skithuset och den väntande sjukbädden var belagd med fallgropar och snaror samt kantad av hallucinationer. Det krävdes all ansträngning för att hålla tätt under återfärden. Givetvis skulle min flickvän in i en klädbutik mitt i min kamp och det krävdes ingen ansträngning för att hålla leendet borta kan jag säga.

Framåt kvällen så var det dags att köpa kött. På Åhléns hittade jag vakuumförpackad nötstek för 69 kronor kilot. Det blev ett par kilo av den varan. Det smakade inte lika bra som kött från Nya Zealand men merparten gick ner utan större besvär under loppet av ett par dagar.

Nästa dag, lördag den 28:e augusti, så var det dags att besöka Östermalms beryktade saluhall. Den var dock överlag en enda stor besvikelse. Dyrt så in i helvetet och därtill alltför lite utrymme avsatt åt köttet. Halva saluhallen bestod till min stora fasa av café och restaurang.

Hela den sataniska hallen är en utpräglad lyx och turistfälla med ett kundunderlag bestående av inhemska fjantar som gärna betalar trippelt för att få känna sig förmer samt idioter från annan ort som inte har tid och tålamod att söka upp billigare butiker. Jag sällade mig till den senare kategorin. Jag köpte en liten melonbit för 50 kronor! Och två skivor kalvlägg för 150 kronor!! Till slut hittade jag en köttdisk där de hade märgben. Jag fick ett helt märgben exklusive knotorna för 20 kronor vilket i sammanhanget kändes helt ok, särskilt med tanke på att jag fick benbitarna uppsågade längsefter istället för tvärsöver. Hade det inte varit för märgbenen så hade hela dagen varit förstörd. Jag surrade lite med försäljaren av märgbenen om priserna och utbudet. Han ville få det till att man fick mer värde för pengarna i saluhallen jämfört med Ica på grund av skillnaden i köttkvalité. Jag är skeptisk. Visst, köttet är säkert av bra kvalitét för att vara från Sverige men i och med att melonen kostar fem gånger så mycket som på Ica så finns det all anledning att misstänkliggöra köttpriserna. Och det hör hur som helst till god ton att erbjuda även billigare styckdelar.

Melon för 50 kronor kilot. Vilket fynd! Men är man hungrig och vilsen så är man.

Märgbenen var faktiskt riktigt bra. Märgen var mjuk och gulaktig i ena änden av benet, precis som man vill ha den. Märgen var så bra och mättande att jag inte fick i mig allt under min visit i Stockholm. Inför flyget till Visby på söndag kväll så åkte resterna ned i min laptopväska tillsammans med återstoden av nötsteken. När jag skulle förbi säkerhetskontrollen på Bromma flygplats så blev jag inkallad till förhör och inspektion. Vad var det för kött jag hade? Vars hade jag införskaffat köttet? Vad skulle jag göra med köttet? Jag svarade sanningsenligt och vakten var mycket nöjd med svaren. Han passade även på att berömma köttet och märgbenen. Föga anade han vilka fruktansvärda mordvapen till märgben jag bar med mig, uppsågade och vassa som de var. Men paragrafryttare kommer alltid att vara paragrafryttare. Antagligen står det inget om märgben i reglerna.

Flygplatssäkerhet är för övrigt fullkomligt störtlöjligt. Som om att flygplan skulle vara något speciellt. Terrorister eller galningar kan ju lika gärna kunna ge sig i kast med bussar och tåg med liknande konsekvenser men där finns aldrig några kontroller. Det är bara politiskt trams och irrationellt tänkande som ligger till grund för flygplatssäkerheten. Effektivitetsförlusten av att ha all denna ”säkerhet” kan mätas i människoliv. Och det står utom alla tvivel att den livstid som räddas är betydligt lägre än de livstider som förloras i processen. Det mest lustiga av allt är att den svenska flygplatsäkerheten, särskilt på inrikesflyg, är så mycket högre än utomlands. I andra länder skiter de allt som oftast fullkomligt i vad man har i väskan. I Sverige skall allt ut ur väskan: kött, dator, märgben, hårddisk, ipod och fan och hans moster.

« Previous post