Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Ett kort men intensivt möte

april 30, 2010

Varje dag så ställer jag mig i bara mässingen och beundrade min spegelbild i lägenhetens stora glasfönster som vätter ut mot gatan och kontorsbyggnaden mitt emot. Lägenheten ligger på femte våningen och ljussättningen är alldelse för perfekt för att motstå. När solen just har gått ner så placerar jag mig under en spotlight medan resten av lägenheten ligger i mörker. Detta gör att mina konturer avtecknas perfekt mot glaset. Käkbenet, halsen, bröstet, armarna, stussen, låren och vaderna – de bildar perfekta linjer. En grekisk gud av kött och blod kommer till liv i fönsterglaset. Samtidigt som jag flexar så river jag bitar av mitt dagliga köttstycke med hjälp av tänderna och händerna och tuggar och sväljer. Käkmusklerna är som vackrast när de arbetar, precis som kroppens övriga muskler.

Idag, just som jag flexade som bäst så såg jag att det satt folk och pekade inne i det dunkla kontoret. Plötstligt öppnades dörren till balkongen på andra sidan och ut sprang en vrålande man och slog flera krabbor samtidigt som han stirrade mot och genom mitt fönster. Instinktivt, ja på ren impuls, så drog jag skjutfönstret åt sidan och sprang ut på min egen balkong med köttstycket i högsta hugg och råmade till svar. Det slog blixtar mellan oss där vi stod. Mellan mina vrål och råmanden så slet och rev jag bitar av köttet och svalde. Jag minns inte hur länge det varade. Tiden stod stilla. Men plötsligt var han borta och jag stod ensam kvar med tom blick. Köttstycket hade jag tappat utanför räcket i uppståndelsen. En snabb titt på klockan bekräftade att mötet varit kort men intensivt. Kanske blir det fler möten framöver. Jag är redo. Alltid redo.