Den som väntar på något gott

2011 var ett ganska dött bloggår för min del. Men händelserna i mitt liv har det varit betydligt mer klös i. Särskilt på slutet. Jag har flyttat till ett trevligt hus, dräpt ett vildsvin, gift mig och rest runt Nya Zeeland. Allt detta kommer jag att dokumentera i detalj här på bloggen de närmaste dagarna. Här får ni iaf ett litet smakprov från jakten:

Munter jägare

Vad gäller huset jag bor i – jag hyr bara för tillfället – så har det en stor och präktig bakgård som gjord för ett par getter och några höns. När jag klippte gräsmattan och räffsade undan det klippta gräset så insåg jag till fullo vilket vansinnigt slöseri med tid och naturresurser som detta förfarande är. Tänk om alla hade lite betande djur och höns på sina gräsmattor. Gräset skulle klippas automatiskt och en massa mat skulle produceras på köpet. Folk som babblar om att kött är slöseri med jordens resurser kan aldrig ha reflekterat över den enorma yta, särskilt i västvärlden, som inte används till något vettigt.

Min bakgård

Trädet till vänster ger grapefrukt och trädet till höger – skymt bakom det värdelösa lövträdet – ger plommon. Tyvärr så var jag borta när plommonen började mogna och när jag väl kom åter så hade fåglarna gjort processen kort med de stackars frukterna. Förbannade odjur. Nya Zeeland har alldeles för mycket fåglar. Jag måste komma på ett sätt att fånga dem och dräpa dem utan att väcka grannarnas misstankar. Jag gissar att vilda småfåglar slår kyckling i fråga om smak vilket förvisso inte säger så mycket. Annat än det så har jag sniglar i trädgården som jag ännu inte har smakat men kommer svälten så kommer jag inte att tveka. Kanske det till och med är gott. Allt man behöver göra är att stoppa ned armen i buskarna under natten då fukten är som störst för att sedan draga den åter och skörda sniglarna från sin ansatta lem.