Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Dagens käk och bloggens första inlägg

januari 10, 2010

Så var det dags att börja skriva om mitt ätande. Söndagen till ära så var alla vanliga marknader stängda ty på sjunde dagen vilade Gud. Men inte Abdul på halalcharkuteriet i Barceloneta. Och inte jag. Vi gör affärer snabbt Abdul och jag. Jag pekar och han plockar. Euro och kött byter händer. Det är över på två minuter. Men han lyssnar inte på mig. Jag säger ”solo carnes” gång på gång men likförbannat så dimper persiljekvisten ner i påsen och förorenar köttet. Men det må vara. Även jägaren på stäppen fick nog se sitt kött bita gräset.

Jag lämnar Abdul och hans persiljekvistar för att fortsätta mot en annan butik. Jag är hungrig som en björn idag och alltså räcker det inte med köttet och fettet. Jag måste ha öl, tomater, honung och eventuellt lite dadlar. Jag styr mina steg mot Veritas, en ekologisk butikskedja med ockerpriser, till tonerna av medeltida musik från min ipod. På Veritas är alla som handlar och jobbar vegetarianer. Förutom jag då. Som en ulv träder jag in i fårhagen för att förätta mitt tarv. Butikschefen är blek med svarta ringar under ögonen. Hans maniska blick sveper fram och tillbaka över lokalen och han misstror allt och alla. Besökarna är där för att stjäla. Han vet det nog. Men han har koll. Han ser. Ingen tar sig ut utan att betala. Övriga personalen är ansatt av exem och dålig sömn.

Jag är snabbt klar med mitt inköp. Jag lämnar de hemsökta hyllraderna och drar hemåt för att äta upp allt jag köpt på en gång. 1 kg entrecôte, 1 kg kalvlägg, en kvist med dadlar, en burk körsbärstomater, en burk med eukalyptushonung och två tyska importöl med obefintlig alkoholhalt. På den sjunde dagen syndade han. Blir nog fasta, bot och bättring sedan.  Mest troligt tar jag bara nån sked av honungen. Jag vill inte ha diabetes. Men vad man vill och vad man gör är inte alltid samma sak. Långt ifrån alltid. Men persiljekvistarna rör jag inte. Det finns gränser även för mig.

dagensmat-2010-01-10