Subscribe
De flesta människor är överens om att råa animalier är äckliga. Det är otänkbart att äta något så vidrigt. Fy! Usch!
Detta är till viss del en fråga om social programmering men det är långt ifrån hela sanningen. Det finns andra faktorer med i spelet. Äter man mycket socker och/eller stärkelse så tappar man aptiten för rått kött. Rått kött gynnar en relativt steril matspjälkningsapparat medan socker och stärkelse gynnar en fermenterande bakterieflora. Olikheterna innefattar även typer av matspjälkningsenzymer från munhåla till tunntarm och tider för passage genom hela systemet, för att inte nämna metaboliska skillnader. Det är helt enkelt två skiljda världar och denna skillnad tar sig uttryck även i vad man är sugen på. Vanor skapar såväl psykiska som fysiska behov och förutsättningar. Behov och förutsättningar som förvisso kan ändras över tiden men som icke desto mindre ger upphov till friktion vid prövande av nya saker.
Nu kan man ju förvisso hävda att tillagat kött fungerar skapligt att kombinera med stärkelse och socker och varför skulle rått kött vara annorlunda? Därför att rått kött är annorlunda. Det har annorlunda näringsinnehåll och tillgänglighet än tillagat kött, det spjälkas och absorberas snabbare och sist men inte minst så smakar det annorlunda. Det står utom alla tvivel att tillagning för köttet och växterna närmare varandra vad avser matspjälkning, smak och aptitlighet. Framför allt får de en mer liknande konsistens och passagetid genom systemet samtidigt som bakteriefloran ej extremriktas åt något håll. Salt och andra kryddor gör naturligtvis också sitt för att likrikta alla smaker. Just frånvaron av tillsatt salt kan vara ett problem för många noviser i det råa köttets skola. Lyckligtvis så har man inte längre något saltsug efter en kortare tid på en rå animalisk kost.
Ytterligare ett problem är att rått kött med mera är väldigt kallt om man inte tar ut det från kylskåpet eller köttdisken i god tid innan måltiden. Att äta varm mat är en vana som få vill bryta. Varm mat smakar mera än kall mat och det är behagligt med lite värme i kistan. Bästa lösningen tycker jag är att placera det råa köttet i en liten (för maximal kontaktyta och minimalt med syre) vattentät behållare av rostfritt stål och nedsänka i fingervarmt vatten nån halvtimme innan man ska käka. Annars fungerar säkert en plastpåse också. Det är inte ofta jag tar till detta knep då jag är relativt obrydd men för en person som vill testa kosthållningen för första gången så är det ett hett tips.
Sedan hjälper det naturligtvis att skaffa sig en riktigt bra kniv för att skära upp köttet med. Det är inte många som är intresserade av att riva och bita som ett djur i köttet. En kvalitetskniv kommer då väl till hands. Vid speciella tillfällen så händer det att jag själv tar till kniv. Den kniv jag skaffat för ändamålet är ett magiskt samuraisvärd i miniatyr. Kniven, av märket Ran, skär inte genom köttet utan köttet öppnar sig för kniven. Det välkomnar bladets egg. Se så vackert bladet fångar ljuset på bilden nedan.
Utöver omnämnda faktorer så kvarstår naturligtvis den viktigaste: råvarans kvalitet. Det går inte att äta vad slags skit som helst när man ska äta rått. Bara det absolut bästa är gott nog. Det är först när man äter råa animalier som man fullt ut börjar värdesätta råvarans kvalité. Efter kryddning, eldning och annan processning så är skillnaden inte längre så stor mellan en god råvara och en usel råvara. I rått skick är skillnaden enorm. En mycket stor del av anledningen till att folk äcklas av råa animalier (kött, ägg med mera) är just för att de råvaror de kommer i kontakt med är av usel kvalitet – faktum är att maten som i slutändan tränger in i brödfittan på dessa förtappade själar skulle vara helt oätlig utan rikliga mängder salt och peppar.
Ett riktigt färskt rått ägg från en höna som själv fått söka sin mat i det fria är som sockerkakssmet i munnen medan burhönsägg som legat i veckor efter värpning smakar unket och är riktigt motbjudande att svälja. Gulan i ett kvalitetsägg är mild och lätt söt medan gulan i ett vanligt skitägg måste sväljas hel eller inte alls. Riktigt färskt rått kött från ett betande frigående nötkreatur, förslagsvis ytterlår eller högrev, har en mycket rik och angenäm smak. Fettet smakar lite lätt sött och fullkomligt smälter i munnen. Dassigt konsumentförpackat kött från nåt stackars djur som knappt sett solen har blott en svag järnsmak och är i övrigt unket och motbjudande. Särskilt fettet är oaptitligt.
Detta är naturligtvis ingenting som folk i allmänhet känner till då kvalitativa råvaror aldrig kommit i närheten av deras munnar. Det är alltså två faktorer att se till:
1. Typ av djur, hur det levt och vilken del av djuret det är frågan om: Frigående, betande, matletande på egen hand (på näringsmässigt balanserad mark) är det som gäller här vare sig det är frågan om nöt, lamm/får, gris, fågel eller fisk/skaldjur. Jag måste dock klargöra att fågel, ägg, fisk och skaldjur ej är mina första val då andra val smakar så mycket bättre och känns bättre att äta. Nöt kommer på första plats och ytterlår och högrev är favoritstyckdelarna. Lamm/får kommer på andra plats. Gris på tredje plats. Komjölk på fjärde plats. Ägg på femte plats och fågel/fisk/skaldjur på delad sjätteplats.
2. Hur lång tid som förflutit sedan slakt och hur köttet hanterats sedan slakt: Antingen ska det serveras direkt efter slakt eller så ska det vara bäckenhängt i en vecka och därefter putsat och vakuumförpackat. Organ/inälvsmat, tunga, hjärna och märg måste dock ätas helt färska. De kan inte putsas och vinner inget på mörning.
Det enda sättet att äta helt perfekt är att föda upp djuren själv. Det är bara då man får den där riktiga färskheten och kan kontrollera djurens livsstil fullt ut. Har man inte den möjligheten så är mina tips ändå fullgod ledsagning i livsmedelsbutiken. Resonemanget är naturligtvis även applicerbart på mat från växtriket.
de enskilda blogginläggen eller gilla på Facebook.
Erik
/ 02 augusti 2011Låter man sig ledsagas av dessa råd i livsmedelsbutiken lär man komma därifrån tomhänt, är jag rädd. Jag kan knappt räkna gångerna jag har gått in i en affär, och, trots att hyllorna dignar under färgglada förpackningar, påsar, tråg och kartonger, helt enkelt inte hittat något att äta. Jag har gått flera varv runt diskarna och ställen och med en växande klump i halsgropen insett att mataffären är helt tom på mat.
Visst, man kan väl inte förvänta sig att folk skall vilja leva på rått kött, men de verkar ju inte ha några krav alls? Varenda förbannade ”matvara” är ju misshandlad, producerad och processad bortom igenkännlighet. Inte ens ett paket tjänlig mjölk står att finna. Och jag skulle nog inte ens kunna känna skillnad på en tomat, en gurka och en honungsmelon i ett blindtest.
Jag får väl skylla mig själv som envisas med att bo i en storstad, men nån måtta får det väl för fan vara? Jag MÅSTE ju äta något.
Arvid Eriksson
/ 03 augusti 2011Vanliga livsmedelsbutiker kan vara knepigt. Själv fick jag besöka varenda butik i Umeå varje gång jag handlade för att få tag i bra grejer. Till slut fick jag upp ögonen för coop i centrum som faktiskt hade den goda smaken att ta in bra gris och får. Kanske att jag borde bygga en databas över bra butiker i olika städer i Sverige (och i världen). Jag ska göra en sida för ändamålet här på proteinsyntes. Mina läsare får hjälpa till.
I Göteborg finns det ju två saluhallar. En i centrum och en vid hamnen. Den vid hamnen ska visst ha fokus på vilt. Bara för dig att pallra dig dit. Jag tror absolut inte det är någon nackdel att bo i en storstad när man har denna kost. Snarare tvärtom. Ju större stad, desto mer specialbutiker kan man finna. Att bo på landet har man ingen glädje av om man är ute efter kött och ej föder upp djuren själv. Det är nämligen olagligt eller åtminstone administrativt överkrånligt att köpa kött direkt från bonden. Vartenda gram kött ska nämligen beskattas och mellanhänder har företräde.
Vad gäller opastöriserad mjölk så får du ta buss eller tåg ut till landsbygden eller alternativt skaffa bil. Cykla kanske funkar. Kan dock vara knepigt att få köpa om du inte känner bonden. Beror på. Om du förklarar varför du behöver opastöriserad mjölk så kanske det går bra. Bara att köpa 14 liter åt gången så du klarar dig i en vecka. Brukar gå ned 1 stycken 8 liters plasthink i ryggsäcken. Sedan kan du ha två stycken 3 liters-behållare i varje näve. Enklast är så klart att ha bil.
I vissa europeiska länder såsom Italien så kan man faktiskt köpa opastöriserad mjölk från vending machines i vissa städer men tror inte det kommer att sprida sig till lilla trygga Sverige där allt är bra som det är.
Jag uppdaterade för övrig inlägget med lite info om salt, köttemperatur och knivar.
Erik
/ 11 augusti 2011Tjenare!
Idag var jag och hämtade ett par lamminnanmäten hos slaktaren. Han hade tagit hem fyra stycken, men han fick inse att jag inte skulle kunna trycka i mig 9 kg inälvor på ett par dagar. Ett helt blev det, plus njurar och hjärtan från de andra.
Lunga visade sig vara helt oätligt. Konsistens som en tvättsvamp och smak nånstans i närheten därav. Dessutom såg dom väldigt oaptitliga ut.
Njure och hjärta är delikat, men det visste jag innan. Äter du hela njuren? Jag lämnar det där hårda vitaktiga i mitten (njurbäckenet?) och äter bara det bruna och krispiga.
Njurtalg är för övrigt nog det mest mättande jag ätit. Jag satt med svettpärlor i pannan och darrande ben framemot slutet av måltiden. Det var dessutom lite hårdare och torrare än vad jag hade önskat. Men för så mycket näring för pengarna kan man gott svettas lite.
Arvid Eriksson
/ 12 augusti 2011Det vita i mitten av njuren är väl mest fett och ja det äter jag. Är inte så värst förtjust i njurtalg i större mängder men små mängder går ner.
Du nöjde dig med en lammlever?
Erik
/ 12 augusti 2011Ja, jag nöjde mig med en lammlever. Hur mycket vågar man äta egentligen? Med tanke på A-vitaminet.
Fyra stycken på samma gång kändes som lite i överkant i alla fall.
Sedan tror jag att njurtalgen gjorde kaos med min mage. Den bara växer om man tuggar den, så jag svalde den i små bitar. Har inga problem med stora mängder fett annars, men njurtalg kanske är mer svårsmält?
Arvid Eriksson
/ 12 augusti 2011Kroppen kan ju lagra vitamin A så jag ser ingen anledning att oroa sig för ett praktintag en gång i veckan. Äter du mycket animaliskt fett från vettigt uppfödda djur så får du ju också i dig en hel del vitamin d som gynnar skelettet. Vitamin a är för övrigt en viktig komponent i proteinsyntesen och brist är högst kontraproduktivt för den som vill bygga muskler.
Min erfarenhet av njurtalg är att man kan bli hård i magen av det. Skita sten. Om något är svårt att tugga och svälja så bör man antagligen låta bli det.
Adam
/ 28 september 2011Testade precis min första måltid rått kött för några timmar sen. Högrev fick det bli. Skaplig känsla i sinnet och kroppen man fick av att äta det! Troligtvis första gången i mitt liv som jag blivit ohungrig av nåt jag ätit. Åt inte alls mycket till skillnad mot den mesta kokta maten. Säkert bara 150 gram och blev väldigt mätt. Kokt mat kan jag äta hur mycket som helst av och fortfarande känna hunger.
Längtar att se hur jag mår mentalt och fysiskt efter ett par veckor rått ätande. Får bli mestadels råa animalier för min del, fruktsocker gör mig supersnurrig och trött av nån anledning.
Hur är det med opastöriserad mjölk och andra mejeriprodukter i Sverige? Har läst det ska finnas ost i butiker som är opastöriserade.
Arvid Eriksson
/ 29 september 2011Lagrade opastöriserade ostar finns i svenska butiker: tex Gruyere från Schweiz och vissa Brie från Frankrike. Dock rekommenderar jag inte lagrade ostar öht. De är fulla av salt och det byggs upp AGE-produkter under lagringstiden så det är ett ganska långt stenkast från färsk, oprocessad och hälsosam mat. Färsk opastöriserad mjölk kan du köpa direkt från bonden om du lyckas få tag i en bonde som vill sälja. Den färska opastöriserade mjölken samt smör, grädde, färskost, fil, yoghurt och kefir baserad på denna mjölk är de enda mejeriprodukter jag rekommenderar.