Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

Men rått är ju äckligt!

augusti 2, 2011

De flesta människor är överens om att råa animalier är äckliga. Det är otänkbart att äta något så vidrigt. Fy! Usch!

Detta är till viss del en fråga om social programmering men det är långt ifrån hela sanningen. Det finns andra faktorer med i spelet. Äter man mycket socker och/eller stärkelse så tappar man aptiten för rått kött. Rått kött gynnar en relativt steril matspjälkningsapparat medan socker och stärkelse gynnar en fermenterande bakterieflora. Olikheterna innefattar även typer av matspjälkningsenzymer från munhåla till tunntarm och tider för passage genom hela systemet, för att inte nämna metaboliska skillnader. Det är helt enkelt två skiljda världar och denna skillnad tar sig uttryck även i vad man är sugen på. Vanor skapar såväl psykiska som fysiska behov och förutsättningar. Behov och förutsättningar som förvisso kan ändras över tiden men som icke desto mindre ger upphov till friktion vid prövande av nya saker.

Nu kan man ju förvisso hävda att tillagat kött fungerar skapligt att kombinera med stärkelse och socker och varför skulle rått kött vara annorlunda? Därför att rått kött är annorlunda. Det har annorlunda näringsinnehåll och tillgänglighet än tillagat kött, det spjälkas och absorberas snabbare och sist men inte minst så smakar det annorlunda. Det står utom alla tvivel att tillagning för köttet och växterna närmare varandra vad avser matspjälkning, smak och aptitlighet. Framför allt får de en mer liknande konsistens och passagetid genom systemet samtidigt som bakteriefloran ej extremriktas åt något håll. Salt och andra kryddor gör naturligtvis också sitt för att likrikta alla smaker. Just frånvaron av tillsatt salt kan vara ett problem för många noviser i det råa köttets skola. Lyckligtvis så har man inte längre något saltsug efter en kortare tid på en rå animalisk kost.

Ytterligare ett problem är att rått kött med mera är väldigt kallt om man inte tar ut det från kylskåpet eller köttdisken i god tid innan måltiden. Att äta varm mat är en vana som få vill bryta. Varm mat smakar mera än kall mat och det är behagligt med lite värme i kistan. Bästa lösningen tycker jag är att placera det råa köttet i en liten (för maximal kontaktyta och minimalt med syre) vattentät behållare av rostfritt stål och nedsänka i fingervarmt vatten nån halvtimme innan man ska käka. Annars fungerar säkert en plastpåse också. Det är inte ofta jag tar till detta knep då jag är relativt obrydd men för en person som vill testa kosthållningen för första gången så är det ett hett tips.

Sedan hjälper det naturligtvis att skaffa sig en riktigt bra kniv för att skära upp köttet med. Det är inte många som är intresserade av att riva och bita som ett djur i köttet. En kvalitetskniv kommer då väl till hands. Vid speciella tillfällen så händer det att jag själv tar till kniv. Den kniv jag skaffat för ändamålet är ett magiskt samuraisvärd i miniatyr. Kniven, av märket Ran, skär inte genom köttet utan köttet öppnar sig för kniven. Det välkomnar bladets egg. Se så vackert bladet fångar ljuset på bilden nedan.

kniv

Utöver omnämnda faktorer så kvarstår naturligtvis den viktigaste: råvarans kvalitet. Det går inte att äta vad slags skit som helst när man ska äta rått. Bara det absolut bästa är gott nog. Det är först när man äter råa animalier som man fullt ut börjar värdesätta råvarans kvalité. Efter kryddning, eldning och annan processning så är skillnaden inte längre så stor mellan en god råvara och en usel råvara. I rått skick är skillnaden enorm. En mycket stor del av anledningen till att folk äcklas av råa animalier (kött, ägg med mera) är just för att de råvaror de kommer i kontakt med är av usel kvalitet – faktum är att maten som i slutändan tränger in i brödfittan på dessa förtappade själar skulle vara helt oätlig utan rikliga mängder salt och peppar.

Ett riktigt färskt rått ägg från en höna som själv fått söka sin mat i det fria är som sockerkakssmet i munnen medan burhönsägg som legat i veckor efter värpning smakar unket och är riktigt motbjudande att svälja. Gulan i ett kvalitetsägg är mild och lätt söt medan gulan i ett vanligt skitägg måste sväljas hel eller inte alls. Riktigt färskt rått kött från ett betande frigående nötkreatur, förslagsvis ytterlår eller högrev, har en mycket rik och angenäm smak. Fettet smakar lite lätt sött och fullkomligt smälter i munnen. Dassigt konsumentförpackat kött från nåt stackars djur som knappt sett solen har blott en svag järnsmak och är i övrigt unket och motbjudande. Särskilt fettet är oaptitligt.

Detta är naturligtvis ingenting som folk i allmänhet känner till då kvalitativa råvaror aldrig kommit i närheten av deras munnar. Det är alltså två faktorer att se till:

1. Typ av djur, hur det levt och vilken del av djuret det är frågan om: Frigående, betande, matletande på egen hand (på näringsmässigt balanserad mark) är det som gäller här vare sig det är frågan om nöt, lamm/får, gris, fågel eller fisk/skaldjur. Jag måste dock klargöra att fågel, ägg, fisk och skaldjur ej är mina första val då andra val smakar så mycket bättre och känns bättre att äta. Nöt kommer på första plats och ytterlår och högrev är favoritstyckdelarna. Lamm/får kommer på andra plats. Gris på tredje plats. Komjölk på fjärde plats. Ägg på femte plats och fågel/fisk/skaldjur på delad sjätteplats.

2. Hur lång tid som förflutit sedan slakt och hur köttet hanterats sedan slakt: Antingen ska det serveras direkt efter slakt eller så ska det vara bäckenhängt i en vecka och därefter putsat och vakuumförpackat. Organ/inälvsmat, tunga, hjärna och märg måste dock ätas helt färska. De kan inte putsas och vinner inget på mörning.

Det enda sättet att äta helt perfekt är att föda upp djuren själv. Det är bara då man får den där riktiga färskheten och kan kontrollera djurens livsstil fullt ut. Har man inte den möjligheten så är mina tips ändå fullgod ledsagning i livsmedelsbutiken. Resonemanget är naturligtvis även applicerbart på mat från växtriket.