Bygga Muskler Gå ner i vikt Gå upp i vikt

En hälsosam kosthållning

september 21, 2010

Jag har länge tänkt göra en artikelserie om kost och hälsa. En serie där jag ingående avhandlar vad som ingår i olika födoämnen med betoning på fauna samt vad som gör dem nyttiga eller onyttiga. Detta inlägg får tjäna som inledning till denna artikelserie.

Innan jag börjar tala om kost och hälsa så måste jag först tillkännage att det finns genetiska skillnader mellan människor vilket påverkar vad som är nyttigt för dem. Ett fåtal människor klarar sig bra som veganer, en betydligt större grupp klarar sig bra på en blandkost med en stor portion stärkelserika livsmedel och resten – hur stor nu den gruppen än må vara – klarar sig endast bra på LCHF och då helst med en signifikant andel råa animalier i kosten.

Med klara sig bra menar jag alltså att kroppen från livmoderstadiet och framåt utvecklas fullt ut och ej åldras i förtid. Åldrande som sådant är oundvikligt eftersom genomen oåterkallerligt kortas av vid varje celldelning i alla celler utom könscellerna. Både generna och livstilen är dock avgörande för hur snabbt man åldras. I en hälsosam kropp så fungerar matspjälkning, metabolism och motstånd mot sjukdomar väl medan hår, hy och naglar ustrålar vitalitet. Benstrukturen i framför allt huvudet är en tydlig indikator på hur välanpassad en persons genom är till den kosthållning som personen vuxit upp med. Detta syns framför allt på ansiktets bredd, käkarnas bredd och utskjutning samt ögonhålornas form och näshålans dimensioner. Typiska defekter är tänder som inte får tillräcklig plats i munnen, överbett (underutvecklad underkäke) eller underbett (underutvecklad överkäke), närsynthet (för runda ögonhålor) och påsar under ögonen (ej tillräckligt syreförsörjning pga av för trång näshåla).

Det är i detta sammanhang viktigt att förstå att mjukdelarna i kroppen utvecklas fullt ut oavsett om benstrukturen är korrekt eller ej vilket kan leda till ett hängande ansikte och extremt trånga passager för blodkärl och inandningsluft. Ett framåtlutande huvud är ofta ett tecken på dålig syresättning genom den nasala passagen. Det tragiska är att allt detta är mer regel än undantag hos moderna människor.

Det hävdas ofta att sådana defekter är genetiska och inte går att göra något åt men eftersom de är så epidemiska nu för tiden – 2 av 3 människor är drabbade enligt egna observationer – så måste det ligga livstilsfaktorer till grund. Gener är naturligtvis inte perfekta och alla har knappast förutsättningar att utveckla perfekta kranium eller skelett i stort. Men jag är övertygad om att majoriteten av människor faktiskt har genetiska förutsättningar för en mun där alla tänder får plats och ögonhålor som ger ögat rätt form. Allt de behöver är rätt kost under uppväxten för att det ska gå vägen. En intressant observation är att många som har underutvecklade käkar besitter korrekt utformade ögonhålor medan många som har underutvecklade ögonhålor besitter korrekt utformade käkar. Det tycks föreligga genetiska skillnader i vilka delar av kraniet som är mest utvecklingskänsliga. Själv har jag i princip perfekta käkar och tänder men på tok för runda ögonhålor samt dålig blodförsörjning till ögonen med närsynthet och tendens till påsar under ögonen som följd.

Vad är det då som fattas majoriteten av oss drabbade stackare? Svaret är kanske inte helt oväntat råa animalier. Överprocessad näringsfattig mat resulterar i rubbad frisläppningstakt av näringsämnen ut i blodet såväl som obalans mellan näringsämnena i fråga. Det blir ett underskott på tex EPA/DHA, vitamin A/D/K, CoQ10, liponsyra, kreatin och aminosyror som lysin, glutamin, glycin och prolin samt glukosamin. Som en konsekvens blir det ett överskott på makronutrienter, framför allt kolhydrater och vissa aminosyror, med blodsockerspikar och massiv insulinfrisättning som följd. Summan av kardemumman är en fenotyp som inte gör genotypen rättvisa.

Se nedan för exempel på ett välutvecklat kranium – en navajoindian som förevigats någon gång under 1800-talet:

Jag är, väl att bemärka, ingen blind anhängare av tesen att människans förfäder var renodlade jägare som uteslutande levde på kött och fett. Jag tror att människan ätit allt den kunnat i alla tider och att den arkaiska människans liv var kantat av svält och fysiska trauman. Att kött och fett var den högst prisade och mest värdefulla maten står dock utom alla tvivel. Det är bara att ge sig ut i vildmarken och testa att överleva. Utan fauna på menyn så kommer man inte långt. Den vilda floran är allt som oftast full av gifter och näringsfattig. Att samla jämfört med att jaga ger i en rik och ej överexploaterad miljö betydligt sämre avkastning sett till investerad tid och ansträngning. Att majoriteten av moderna jägare och samlare baserar sitt födointag mer på samlande än jagande beror på att de lever i extremt marginella miljöer. För den arkaiska människan så var samlandet ett kompliment till jagandet och utfördes antagligen mestadels av kvinnor och barn som inte hade något bättre för sig.

Vidare hyser jag inga illusioner om att den genetiska utvecklingen skulle ha stått stilla sedan jordbrukets inträde. Tvärtom så finns det starka bevis för att människans genetiska utveckling har accelererat kraftigt sedan jordbrukets inträde. Selektion ses på framför allt mitokondriell dna, dna relaterat till kognitiv funktion och immunförsvar. Förändrade energibehov, ökad interaktion med fler människor och nya sjukdomar – alla en del av det bofasta paketet – har påverkat och fortsätter att påverka. Och ju fler människor det finns, desto högre mutationstakt och anpassningsförmåga för arten i stort. Jag är den förste att erkänna att vissa förändringar är till det bättre. Den arkaiska snittmänniskan var tveklöst mer osympatisk, fientlig och våldsam än vad den moderna snittmänniskan är.

Många moderna människor, ja majoriteten, tycks dock inte bära på hela anpassningspaketet och röner därför antagligen sämre reproduktiv framgång än mer lyckligt lottade individer. För många av de mindre lyckligt lottade kan det vara en poäng att inkludera mer arkaiska födoämnen i sin kost, både för reproduktiv framgång och allmän hälsa.

Det bör poängteras att en av de främsta anpassningarna, såväl fenotypiskt som genotypiskt, till näringsfattigare mat är en mindre hjärna för minskat energi och näringsbehov. Denna anpassning kan ses hos ett flertal populationer idag. Pågår undernäringen under nog lång tid så kommer inte bara fenotypen att reflektera detta utan även genotypen. Själv tycker jag det är en no-brainer att välja näringsrik mat framför näringsfattig mat åt sin avkomma. Jag vill ge mina framtida barn förutsättningar för stor hjärna, hög neurontäthet, kreativitet och skarpt intellekt. En Darwin-award utgår till alla dem som svälter sina barn.

Avslutningsvis vill jag betona att jag avskyr ordet ”vi” i sammanhanget evolution. Det finns inga ”vi” om det inte finns ett gemensamt mål och i spelet som heter livet så finns det inga gemensamma mål. Tror man det så är man grundlurad. Det finns inga vi och jag vill göra det tydligt och klart att jag skiter fullkomligt i vad andra gör med sina liv. Jag är inte här för att frälsa och jag är inte frälst. Jag är här för att äta kött, förbruka så mycket av jordens energiresurser som möjligt, skövla, plundra, exploatera, njuta och reproducera mig. Jag tar dock estetisk skada av att se underutvecklade kranium, däribland mitt eget, och därför publicerar jag mitt evangelium.