Från Benjamin

Hej!
Vill börja med att tacka för en mycket bra blogg, den har inspirerat mig att ta klivet till råa animaler. Dessvärre funkar det inte helt bra, jag har nämligen väldigt svårt att få i mig det råa köttet och undrar om detta bara är ett omställningbesvär eller om jag dessvärre har degenererats till en lägre stående primat som ej tål rått kött? Jag har lyckats slängt i mig ca 10-20 kilo rått kött (mest högrev), dessutom ett halvt kilo ungnötlever och en rejäl mängd råa ägg. Tidigare har jag ätit en stenålderskost på tillagad mat. Jag har ett normalt procent kroppsfett och en relativt vältränad.

Jag brukar äta tre mål om dagen, börjar morgonen med 3 råa ägg. Vid lunch blir det rått kött och jag får en värmande känsla i magen. Nu kan jag börja känna ett visst illamående. Senare vid middagen kan det vara riktigt svårt att få i mig köttet. Detta leder till att jag brukar skära köttet i små bitar och medans jag håller för näsan sväljer jag ner köttet. Detta känns inte helt rätt.

Jag har annars inget problem annars att dra i mig stora mängder tillagat fett kött.

Vad kan detta bero på? Är köttet för dålig kvalitet? Jag har ätit ekologiskt kött också utan att känna någon skillnad. Alltid är det svenskt färskt kött, oftast då Scans, p.g.a studier kan jag ej köpa det mera exclusivare kött jämt.

Tack på förhand!

Hej Benjamin,

Kul att du gillar bloggen och att du vågar prova på rått kött.

Mitt tips är att du skippar både frukost och ägg. Satsa istället på en lätt lunch och en stor middag bestående av rått nötkött eller rått lammkött. Det räcker att äta lever en gång i veckan. Det är även viktigt att köttet är i gott skick. Ekologiskt säger inte så mycket om köttets kvalité. Det gäller att hitta rätt uppfödare. Helst lokal men det beror ju litegrann på vars man bor. Välj helst vakuumförpackat kött. Annars kött förpackat i butik samma dag som inköpsdagen. Köp aldrig konsumentförpackat kött (High Oxygen Map). High Oxygen Map utmärks av en djup förpackning med en hård spänd plastyta över.

High Oxygen Map

Du bör även se över fettet. Det är viktigt att få i sig oljigt mjukt fett, tex märg från smalbenen eller fettranden från ryggbiff eller fläskkotlett. Hårt och torrt fett skapar inget större välmående.

Var inte heller rädd för att testa griskött. Om det är färskt och från en bra uppfödare så kan det vara att föredra framför nötkött av tvivelaktig kvalitet.

Mvh,
Arvid

Tystnad har rått men nu har jag återvänt. Jag har snyggat till bloggen lite och mjukstartar med en liten studie om köttätande och diande bland däggdjur.

Studien Impact of Carnivory on Human Development and Evolution Revealed by a New Unifying Model of Weaning in Mammals, publicerad online på PloS One, visar på ett mycket starkt samband mellan köttätande och tidigare avvänjning från modersmjölk. Studien utfördes på 67 däggdjursarter och man fann att följande 3 variabler stod för 90% av variationen mellan arterna: hjärnmassa för vuxen individ, lemmarnas biomekanik och kostens sammansättning.

Primater i allmänhet och människan i synnerher har stor hjärna och människan skiljer sig från övriga primater med tidigare avvänjning från modersmjölk. Köttätande tycks sammanfalla mycket väl med denna evolutionära process hos människan. Och ju snabbare moderns bröst blir fria, desto snabbare kan hon bli gravid igen. Så köttätande möjliggjorde antagligen signifikant befolkningsökning för den tidiga människan.

Referenser

Elia Psouni, Axel Janke, Martin Garwicz (2012). Impact of Carnivory on Human Development and Evolution Revealed by a New Unifying Model of Weaning in Mammals. PLoS ONE 7(4): e32452. doi:10.1371/journal.pone.0032452.

2011 var ett ganska dött bloggår för min del. Men händelserna i mitt liv har det varit betydligt mer klös i. Särskilt på slutet. Jag har flyttat till ett trevligt hus, dräpt ett vildsvin, gift mig och rest runt Nya Zeeland. Allt detta kommer jag att dokumentera i detalj här på bloggen de närmaste dagarna. Här får ni iaf ett litet smakprov från jakten:

Munter jägare

Vad gäller huset jag bor i – jag hyr bara för tillfället – så har det en stor och präktig bakgård som gjord för ett par getter och några höns. När jag klippte gräsmattan och räffsade undan det klippta gräset så insåg jag till fullo vilket vansinnigt slöseri med tid och naturresurser som detta förfarande är. Tänk om alla hade lite betande djur och höns på sina gräsmattor. Gräset skulle klippas automatiskt och en massa mat skulle produceras på köpet. Folk som babblar om att kött är slöseri med jordens resurser kan aldrig ha reflekterat över den enorma yta, särskilt i västvärlden, som inte används till något vettigt.

Min bakgård

Trädet till vänster ger grapefrukt och trädet till höger – skymt bakom det värdelösa lövträdet – ger plommon. Tyvärr så var jag borta när plommonen började mogna och när jag väl kom åter så hade fåglarna gjort processen kort med de stackars frukterna. Förbannade odjur. Nya Zeeland har alldeles för mycket fåglar. Jag måste komma på ett sätt att fånga dem och dräpa dem utan att väcka grannarnas misstankar. Jag gissar att vilda småfåglar slår kyckling i fråga om smak vilket förvisso inte säger så mycket. Annat än det så har jag sniglar i trädgården som jag ännu inte har smakat men kommer svälten så kommer jag inte att tveka. Kanske det till och med är gott. Allt man behöver göra är att stoppa ned armen i buskarna under natten då fukten är som störst för att sedan draga den åter och skörda sniglarna från sin ansatta lem.

Jag hade nyligen nöjet att se dokumentärfilmen Cave of Forgotten Dreams av Werner Herzog. En överlag trivsam upplevelse som piffades upp av en ung arkeolog som berättade om sina svampdrömmar, en bindgalen parfymist och en skogstokig arkeolog klädd i djurhudar. I filmen får man en inblick i en fransk grotta med över 30K år gamla avbildningar av djur och en kvinnokropp. Det mest intressanta med grottmålningar från dessa svunna tider är att växter lyser med sin frånvaro. De var tydligen inte intressanta för stenålderskonstnärerna. Växter är ganska tråkiga än idag för den delen – både som livsmedel och motiv för konst. Jag är för övrigt glad att jag inte är arkeolog. Det verkar förbaskat tråkigt och långsamt. Näpp, nu är det dags för middag.

Efter att ha nyligen ha studerat Mount Roskill och New Lynn i google maps så insåg jag att det är park nästan hela vägen från mitt hus i Mount Roskill till Les Mills i New Lynn. Då min träningspartner som vanligt ballade ur så valde jag igår eftermiddag att gå dessa cirka 7km till gymmet. I ryggsäcken hade jag en termos med halvjäst opastöriserad mjölk. Jag hade av ren lättja inte ätit sedan klockan 22.00 dagen innan. När gympasset var avklarat så var klockan 19.00 på kvällen och jag var svulten som en varg i en botanisk trädgård. Jag drack min post-workout-mjölk men den rådde inte bot på hungern.

På vägen tillbaka så stod lyckligtvis portarna öppna till Gengis Khan vars buffé är en tröst för trötta vandrare och feta bilister. Jag betalade för mig och fyllde sedan upp min snålt tilltagna skål med rått nötkött, rått lammkött och två sorters rå lök för att skyla köttet. Tanken är att innehållet i gästernas skålar skall passera den fullt synliga stekytan i restaurangens mitt men jag tog istället en lång lov runt det osande steknavet till ett litet skymt bord i ett hörn där jag trodde jag skulle få äta ostört.

Olyckligtvis så tog det inte lång tid innan fler gäster började anlända och fylla upp borden runtomkring. Jag fick skymma min skål med armen och gaffla in köttet snabbt som blixten i munnen. Och en av de anställda sprang fram och tillbaka, fram och tillbaka, på värdelösa ärenden. Jag fick inte en lugn stund och backade därför bara två gånger. Löken slank också ner i paniken.

När jag till slut kom hem, trött och kärlekskrank, så fick jag kalla handen. Min lökandedräkt var tydligen fruktansvärd. Och var värre är, nu i morse var den enligt vittnes utsago ”ännu värre”. Så ingen kärlek och halvrisigt käk under stressiga omständigheter. Det blir nog ingen mer Gengis för min del. Erfarenheten och plånboken säger att det är bättre att bara köpa lite kött i livsmedelsbutiken och trycka i sig på en parkbänk.

Nu var det länge sedan jag uppdaterade (igen). Jag har lite för mycket att stå i helt enkelt. Men oroa er inte. Jag kommer aldrig att sluta äta rått kött. Olyckligtvis blir det även en del grillat kött som slinker ner. Anledningen är så klart att jag inte är singel. Är man i ett förhållande med en någotsånär normal partner så är det svårt att bara äta rått. Det är inte så mycket ätandet i hemmet som är ett problem. Det är mer hennes vänner och arbetskamrater som ställer till det.

Lärdomen man kan dra av detta är att man antingen måste leva ett väldigt ensamt liv eller göra kostuppoffringar. I alla fall under normala omständigheter. Om man har väldig tur så kanske man kan hitta en attraktiv livskamrat och goda vänner med samma böjelse som en själv. Man kan ju även fasa in sin partner i den råa livstilen men det kommer aldrig att fungera så länge partnern har ett vanligt jobb. Hon måste jobba hemifrån med ett osocialt jobb så att hon kommer bort från alla normala människor med deras dåliga inflytande och onda avsikter. Yrkesvalen är således bondmora eller daytrader. Alternativt att stor rikedom redan finnes så att inget jobb måste utföras.

Hur som haver så är det mycket som pågår just nu. Jag har bland annat varit i Sydney och ätit känguru. Mycket mycket gott!

En hängmörad slaktkropp fastnade också på bild i Sydney. Trevligt när man får se vad som pågår i butiken utan kulisser och ridåer. Nu var ju slaktkroppen förvisso inte bäckenhängd men men…

På en fest så hörde jag även ryktas om rå mjölk i vanliga livsmedelsbutiker i Sydney men jag tror det rör sig om ett missförstånd. Antagligen en amatör som förväxlat icke-homogeniserad mjölk med opastöriserad mjölk. Jag hittade iaf ingenting när jag strosade runt. Nåväl: efter lite googling så har det visat sig att det faktiskt finns opastöriserad komjölk till salu i Sydney men endast i speciella hälsobutiker och då under den krystade beteckningen ”Cleopatra’s bath milk”. Endast avsett för yttre bruk. Rullar med ögonen…

Annat än det så är jag upptagen med att planera inför mitt bröllop. Den 10:e december går evenemanget av stapeln på Waiheke. Det blir inte så mycket rått kött pga våra ärade gästers preferenser men däremot blir det autentisk argentisk grillfest – så kallad Asado. Ingen jävla gas eller färdigkol. Det är riktiga vedpinnar som eldas upp på plats. Vi har fått tag i en gaucho av argentinsk härkomst som styr upp käket. Det blir färska chorizos utan konserveringsmedel, grillade revben av nöt, entrecôte samt ett helt lamm korsfäst ovan glödande kol. Allt kött är så klart biodynamiskt framställt.

Min svensexa är även den under utveckling och det lutar för närvarande åt organiserad vildsvinsjakt i vildmarken. Räkna med många bilder om det blir av. Jag kommer på sikt att styra upp en egen jaktlicens och lite vapen så att jag kan jaga själv. Tyvärr har jag lite ont om tid just nu så det får bli ett projekt för nästa år.

De flesta människor är överens om att råa animalier är äckliga. Det är otänkbart att äta något så vidrigt. Fy! Usch!

Detta är till viss del en fråga om social programmering men det är långt ifrån hela sanningen. Det finns andra faktorer med i spelet. Äter man mycket socker och/eller stärkelse så tappar man aptiten för rått kött. Rått kött gynnar en relativt steril matspjälkningsapparat medan socker och stärkelse gynnar en fermenterande bakterieflora. Olikheterna innefattar även typer av matspjälkningsenzymer från munhåla till tunntarm och tider för passage genom hela systemet, för att inte nämna metaboliska skillnader. Det är helt enkelt två skiljda världar och denna skillnad tar sig uttryck även i vad man är sugen på. Vanor skapar såväl psykiska som fysiska behov och förutsättningar. Behov och förutsättningar som förvisso kan ändras över tiden men som icke desto mindre ger upphov till friktion vid prövande av nya saker.

Nu kan man ju förvisso hävda att tillagat kött fungerar skapligt att kombinera med stärkelse och socker och varför skulle rått kött vara annorlunda? Därför att rått kött är annorlunda. Det har annorlunda näringsinnehåll och tillgänglighet än tillagat kött, det spjälkas och absorberas snabbare och sist men inte minst så smakar det annorlunda. Det står utom alla tvivel att tillagning för köttet och växterna närmare varandra vad avser matspjälkning, smak och aptitlighet. Framför allt får de en mer liknande konsistens och passagetid genom systemet samtidigt som bakteriefloran ej extremriktas åt något håll. Salt och andra kryddor gör naturligtvis också sitt för att likrikta alla smaker. Just frånvaron av tillsatt salt kan vara ett problem för många noviser i det råa köttets skola. Lyckligtvis så har man inte längre något saltsug efter en kortare tid på en rå animalisk kost.

Ytterligare ett problem är att rått kött med mera är väldigt kallt om man inte tar ut det från kylskåpet eller köttdisken i god tid innan måltiden. Att äta varm mat är en vana som få vill bryta. Varm mat smakar mera än kall mat och det är behagligt med lite värme i kistan. Bästa lösningen tycker jag är att placera det råa köttet i en liten (för maximal kontaktyta och minimalt med syre) vattentät behållare av rostfritt stål och nedsänka i fingervarmt vatten nån halvtimme innan man ska käka. Annars fungerar säkert en plastpåse också. Det är inte ofta jag tar till detta knep då jag är relativt obrydd men för en person som vill testa kosthållningen för första gången så är det ett hett tips.

Sedan hjälper det naturligtvis att skaffa sig en riktigt bra kniv för att skära upp köttet med. Det är inte många som är intresserade av att riva och bita som ett djur i köttet. En kvalitetskniv kommer då väl till hands. Vid speciella tillfällen så händer det att jag själv tar till kniv. Den kniv jag skaffat för ändamålet är ett magiskt samuraisvärd i miniatyr. Kniven, av märket Ran, skär inte genom köttet utan köttet öppnar sig för kniven. Det välkomnar bladets egg. Se så vackert bladet fångar ljuset på bilden nedan.

Utöver omnämnda faktorer så kvarstår naturligtvis den viktigaste: råvarans kvalitet. Det går inte att äta vad slags skit som helst när man ska äta rått. Bara det absolut bästa är gott nog. Det är först när man äter råa animalier som man fullt ut börjar värdesätta råvarans kvalité. Efter kryddning, eldning och annan processning så är skillnaden inte längre så stor mellan en god råvara och en usel råvara. I rått skick är skillnaden enorm. En mycket stor del av anledningen till att folk äcklas av råa animalier (kött, ägg med mera) är just för att de råvaror de kommer i kontakt med är av usel kvalitet – faktum är att maten som i slutändan tränger in i brödfittan på dessa förtappade själar skulle vara helt oätlig utan rikliga mängder salt och peppar.

Ett riktigt färskt rått ägg från en höna som själv fått söka sin mat i det fria är som sockerkakssmet i munnen medan burhönsägg som legat i veckor efter värpning smakar unket och är riktigt motbjudande att svälja. Gulan i ett kvalitetsägg är mild och lätt söt medan gulan i ett vanligt skitägg måste sväljas hel eller inte alls. Riktigt färskt rått kött från ett betande frigående nötkreatur, förslagsvis ytterlår eller högrev, har en mycket rik och angenäm smak. Fettet smakar lite lätt sött och fullkomligt smälter i munnen. Dassigt konsumentförpackat kött från nåt stackars djur som knappt sett solen har blott en svag järnsmak och är i övrigt unket och motbjudande. Särskilt fettet är oaptitligt.

Detta är naturligtvis ingenting som folk i allmänhet känner till då kvalitativa råvaror aldrig kommit i närheten av deras munnar. Det är alltså två faktorer att se till:

1. Typ av djur, hur det levt och vilken del av djuret det är frågan om: Frigående, betande, matletande på egen hand (på näringsmässigt balanserad mark) är det som gäller här vare sig det är frågan om nöt, lamm/får, gris, fågel eller fisk/skaldjur. Jag måste dock klargöra att fågel, ägg, fisk och skaldjur ej är mina första val då andra val smakar så mycket bättre och känns bättre att äta. Nöt kommer på första plats och ytterlår och högrev är favoritstyckdelarna. Lamm/får kommer på andra plats. Gris på tredje plats. Komjölk på fjärde plats. Ägg på femte plats och fågel/fisk/skaldjur på delad sjätteplats.

2. Hur lång tid som förflutit sedan slakt och hur köttet hanterats sedan slakt: Antingen ska det serveras direkt efter slakt eller så ska det vara bäckenhängt i en vecka och därefter putsat och vakuumförpackat. Organ/inälvsmat, tunga, hjärna och märg måste dock ätas helt färska. De kan inte putsas och vinner inget på mörning.

Det enda sättet att äta helt perfekt är att föda upp djuren själv. Det är bara då man får den där riktiga färskheten och kan kontrollera djurens livsstil fullt ut. Har man inte den möjligheten så är mina tips ändå fullgod ledsagning i livsmedelsbutiken. Resonemanget är naturligtvis även applicerbart på mat från växtriket.

Vart jag spenderar mina pengar styrs i stort sätt helt av utbudet av märgben, organ och andra billigare styckdelar. Det finns inte mycket filé, entrecóte och ryggbiff på min meny. De fula bitarna, det är dem jag vill åt. Mer kalorier och mikronutrienter för pengarna helt enkelt.

Jag har länge varit en trogen kund hos Aussie Butcher i New Market men de har nästan aldrig märgben och för någon månad sedan så var måttet rågat. Jag besöker inte slaktaren för nöjes skull. Jag är där för att köpa käk. Ingen käk, inget köp. Det var en lång och utdragen romans men nu är den över. Jag har träffat någon annan.

Den nya destinationen för mina vallfärder heter New World. En stor och välsorterad livsmedelsbutik i centala stan. Det är dock inte i charken eller köttdisken jag fyndar, ack nej, det är i hundmatsavdelningen som jag går lös. Märgben, lammlever, tjurhjärtan, lammhjärtan och njurar från såväl lamm som nöt. Det är så fint att man blir tårögd. Och skulle märgbenen lysa med sin frånvaro så går jag bara och snackar med killen som sköter sågen i slakteriet bakom charkdisken. De finns nästan alltid i lager. Färska och goda. Jag väljer naturligtvis smalbenen, ty märgen där är oljigare och godare. Torr, hård märg får de gärna behålla eller slänga åt hundarna.

Jag misstänker att det är mången Buster, Ratata och Millou som saknar de fröjdefulla dagar då jag fortfarande styrde kosan mot Aussie Butcher. Nu är den tiden förbi. Nu är det konkurrens om resurserna. Och jag går segrande ur striden ty mot mig har deras hussar och mattar ingen chans. Jag plockar disken ren och slickar blodet från hyllan. Dag in och dag ut. Det blir inget kvar. Allt åt mig och fan åt er!

Notera den storstilta texten ”NOT FIT FOR HUMAN CONSUMPTION”. Det är så rörande att någon är mån om min hälsa. Synd bara att varningen är ren och skär vidskeplighet. Men jag tackar och bockar. Det räcker gott och väl att konkurrera med hundarna. Vilken fasa om fler människor skulle börja äta märg. Det skulle bli rena rama dragkampen om märgbenen i matbutiken. Och jag som lider av handsvett när jag är nervös skulle nog få gå hem hungrig och besegrad. Gärna av nån bitter gammal kärring med järngrepp och ett blängande ondskefullt öga. Eller alternativt av en liten ilsken snorunge. Ve och fasa.

Ny doktorsavhandling om förpackningsmetoder

I sin avhandling Packaging Methods and Storage Time – Effects on Beef Quality från i år så visar Åsa Lagerstedt Norström vid Uppsala universitet att förpackningsmetoden är avgörande för köttets kvalitet.

High Oxygen Map

I Sverige så förpackas det mesta nötköttet med den så kallade high oxygen MAP-metoden vilket står för high-oxygen modified atmosphere packaging. Man sprutar helt enkelt in en blandning av 80% syre och 20% koldioxid i förpackningen. Kött förpackat på detta vis går även under beteckningen konsumentförpackat kött. Den höga syrehalten gör att köttet ser rött och fint ut i förpackningen under många dagar, vilket tros vara tilltalande för konsumenterna, och koldioxiden förhindrar bakterietillväxt. Kött förpackat på detta vis håller sig ungefär dubbelt så länge som kött förpackat i vanlig atmosfär – dvs ca 7-8 dagar. Metoden är dock vedervärdig i alla andra avseenden. Köttets mörning avstannar helt i den syrerika atmosfären medan proteinerna och fettet oxiderar. Bland antioxidanterna så är det framför allt vitamin E som snabbt går snabbt åt pipan. Dessutom så kan kött förpackat på detta vis anta ett genomstekt utseeende vid tillagning innan köttet faktiskt är genomstekt. Vätskeförlusten uppmätt efter tillagning är också större än för vakuumförpackat eller så kallat ”skin-packed” kött.

Vakuumförpackat kött

Denna förpackningsmetod är ännu inte så vanlig i Sverige men den har stor potential. Kött förpackat på detta vis – och med i övrigt korrekt hantering – håller sig i cirka 3-4 veckor. Köttet mörning fortgår i förpackningen och vätskeförlusten är låg. Det sker en viss utfällning av sarkoplasma i förpackningen och köttfärgen blir mer och mer lila ju längre tiden går. Det förekommer normalt en viss aktivitet av mjölksyrebakterier i vakuumförpackat kött vilket leder till en lätt syrlig smak och doft. Köttets textur, mörhet och smak, särskilt efter tillagning, får i vilket fall hedersbetyg. Och metoden som sådan är relativt billig.

Skin pack

Skin pack är den senaste förpackningsmetoden där man plastar in köttet med en uppvärmd plastfilm så att inget utrymme lämnas runtomkring. Kött förpackat på detta vis håller sig längst, antagligen på grund av den upphettade plastens sterilisering av köttytan, och det sker mindre utfällning av sarkoplasma i förpackningen jämfört med vakuumförpackat kött. Den totala vätskeförlusten – efter tillagning – är dock densamma för både skin-pack och vakuumförpackat kött. Köttet är även mer färgstabilt än vakuumförpackat och upprätthåller en rödlila färg under lång tid. Smakmässigt är metoden hyffsat likvärdig med vakuumförpackning. Det finns en studie som tyder på att vakuumförpackat kött blir bättre mörat än skin-pack men Åsas studie visade inte på någon skillnad. Skin pack är i vilket fall en dyrare metod.

Fryst kött

Frysning av kött har en mörande inverkan men den stora förlusten av vätska och den rubbade cellintegriteten leder till ett trist och smaklöst kött.

Slutsats

Välj vakuumförpackat eller skin packed kött när tillfälle ges. Välj annars dagsfärskt kött förpackat i vanlig atmosfär från hyllan eller direkt från charken. Håll er undan från kött förpackat med high oxygen MAP-metoden. Det är en usel kosmetisk lösning. Jag skiter väl i om köttet är rött eller ej och det borde övriga människor också göra. Det är smaken och näringen som är det viktiga. Vänligen notera att kött som varit fryst är i högsta grad oangenämt i rått skick. Jag har själv aldrig testat skin pack men jag kan gå i god för vakuumförpackat kött. Det är bra skit helt enkelt. Ufällningen av sarkoplasma är bara en bonus för den är förträffligt god att dricka direkt ur påsen eller för mindre spill – från påsen till ett glas och slutligen ner i strupen.

Referenser

Lagerstedt Norström, Åsa. Packaging methods and storage time – Effects on Beef Quality. Doktorsavhandling 2011, Uppsala universitet.

Ni som oroat er för att jag inte skulle åsamka mig själv mer lidande kan pusta ut. Jag har gjort det igen. Allt jag behöver är tid och jag har haft gott om tid på mig.

Jag har inte haft någon opastöriserad mjölk den senaste veckan och när jag inte har mjölk så tar jag till ägg istället. Jag hackar upp ett äpple, tar 6 råa ägg samt lite kanel och mixar ihop alltsammans till en smaskig eggshake i min plastiga bullet-mixer.

Tidigare idag så stod jag precis som vanligt och tillredde min eggshake då mixern började göra underliga ljud. Den gick trögt och det sipprade vätska ur kulan. Nåja, det var inget som jag funderade vidare över utan jag stängde av mixern och började klunka i mig av det tjocka gula. Stora äppelbitar stötte emot min mun och bar vittnesmål om hur illa mixat allt var. Det smakade också lite konstigt. Jag vände ett falköga mot det fluidum som jag redan hällt i mig hälften av och noterade små svarta partiklar som flöt omkring. Kanske någon krydda som min kära flickvän ej behagat diska bort efter användning tänkte jag och fortsatte begärligt att dricka.

När botten på behållaren var nådd så tog jag mig en titt på knivarna och bottendelen därunder. Den var naggad och ojämn och det lossnade svart plast när jag förde fingrarna längs den. Jag insåg genast att det var denna plast jag tanklöst klunkat i mig. En vanlig tarm absorberar förmodligen inte små plastbitar men min tarm är i högsta grad ovanlig så jag valde att ta det säkra före det osäkra. Kort och gott: ner med fingrarna i halsen och upp med plastbitarna i en kaskad av svartprickig spya. Jag prickade skickligt toaletten med allt mitt maginnehåll. Processen upprepades några gånger tills jag var säker på att magen var tömd.

Detta är faktiskt första gången i mitt liv som jag stuckit fingrarna i halsen och det var inte ens särskilt obehagligt. Jag vill nästan ha det till att jag har talang för bulemi. Synd bara på slöseriet och att det inte ens smakade gott på vägen ned. Hade jag varit lite mer petig med matens smak, konsistens och framför allt dess bekanthet så hade nog inte olyckan hänt. Men då hade jag å andra sidan inte heller åstadkommit denna blogg så man får ta det onda med det goda.